Om våra stjärnspelare kan hålla sig från utvisningsbåset så ordar det sig Jag tror och hoppas att Hellsten är otroligt sugen på Maximal revansch i kväll
Vår första period i kväll mot Bofors är bra, en av de bättte på länge! De har inte egentligen haft en enda farlig målchans, några långskott utifrån ännu så länge! Vi hade kunnat haft ännu ett mål om friläget hade gått in!
För en månad sedan var det uteslutet att någon kunde rubba löven Om något lag ska göra det i år som det ser ut just nu, Så är det MoDo! Vi är inte bra, men vi blir bättre och bättre!
Om vi håller oss till Freddans gameplan och håller oss från utvisningsbåset så vinner vi. Vår målvakt kommer att rädda oss på mållinjen och våra snipers avgör på de få tillfällen vi behöver
Nja kanske Vi har nog vunnit ungefär två av matcherna mot Karlskoga trots att de överlag var bättre än oss över tre perioder, det är då åtminstone ett gott signum! Våra dedikerade målgörare har kommit igång och gör det de ska göra, vi har en målvakt som räddar oss, det är en av skillnaderna nu mot för 6 veckor sedan Vårt spel är fortfarande rätt så upp och ner emellanåt
Men vi vinner rätt matcher, jag är på plats i Övik i kväll och är svagt förväntansfull!!
Vi (MoDo) vi är ojämna och bedrövliga ibland som ett division 2 lag, men jag köper din teori till 50 %, emellanåt är vi riktigt tighta och vi vinner matcher nu som vi skulle ha torskat med marginal för två månader sedan,
Hoppet lever Om det här går vägen överhuvudtaget så lär det inte vara på vår prestation Om vi lyckas komma till HA final, och även lyckas vinna den mot Björklöven Då kommer vi bara vinna för att Björklöven inte vågade vinna
Jag ska ta en diskussion med min robot, även om det där….. :)
Jag frågade min robot följande Hur tror du att det går i nästa match? Han sa: Min prognos (baserat på allt ovan innan under året) 👉 Mest sannolika utfall: MoDo vinner match 6 Troligt resultat: 👉 2–3 eller 1–3 till MoDo
Även till nästa år när vi spelar i HA, Som du säger är det bara juniorerna och 3:e som har haft någon gnista emellanåt, nästa alla de andra har varit mellanmjölk hela säsongen överlag, Laget har tänt till och maxat endast ett par matcher egentligen
Över 7 matcher (som är rättvist) brukar väl det bästa laget över tid vinna, åtminstone i HA….. Löven har väl inte några spelare på skadelistan heller….
Det skulle vara hedervärt om MoDo kunde uppvisa lite vilja och desperation för en gångs skull en hel match, det sista halmstrået vi har innan det tar slut för i år
Varför inte ge Per Svartvadet chansen som sportchef i Modo igen?
Den här gången är situationen dessutom annorlunda än när han hade rollen senast. Det är lätt att glömma hur otroligt tufft det är det första året efter att ett lag åker ur SHL. Förutsättningarna förändras helt – ekonomiskt, sportsligt och i konkurrensen om spelare.
När man hamnar i Hockeyallsvenskan direkt efter en degradering är det ofta en omställning som tar tid. Kraven är höga, men förutsättningarna att bygga nytt lag från grunden är samtidigt begränsade jämfört med SHL. MoDos ekonomi kan aldrig ha varit på topp förra gången Svarten var sportchef?!
Svartvadet känner klubben, kulturen och miljön i Modo utan och innan. Han var dessutom lagkaptenen som ledde laget till klubbens SM-guld, vilket säger en hel del om hans ledaregenskaper och betydelse för föreningen.
Kanske är det just den typen av kontinuitet, erfarenhet och klubbkännedom som kan vara värdefull nu – i en situation som skiljer sig mycket från förra gången han hade uppdraget.
Ps. Svarten har dessutom en riktigt het kvinna vid sin sida, han skulle ge allt för klubben?! :))
Björklöven känns inte riktigt lika överlägsna nu som tidigare under säsongen. Vi har dessutom visat att vi kan spela bra mot dem, även om det senast slutade i en snöplig förlust. Att Södertälje lyckades vinna senast, genom att effektivt störa deras spel, visar också att de går att rubba.
Lyckas vi hålla ihop laget som i första matchen mot Bofors, minimera tiden i utvisningsbåset och sätta rätt målvakt mellan stolparna, så har vi definitivt en chans.
Det här ser ut att kunna bli en riktigt spännande hockeyvår!
Tycker det här är en rätt spännande rekrytering ändå. Mycket hänger såklart på om vi spelar i SHL eller HockeyAllsvenskan nästa säsong.
Blir vi kvar i Allsvenskan känns det som ett ganska logiskt steg – en tränare från Färjestad BK-miljön borde kunna bidra med struktur, tempo och en tydligare kravbild. Det är nog just det jag hoppas mest på, att vi får in lite mer av den där “Färjestad-standarden” i vardagen.
I SHL hade det känts mer som en chansning. Där krävs det att allt sitter direkt, och det är en helt annan press i matchcoachning och resultat.
Oavsett vilket så känns det som en satsning på något nytt snarare än en trygg lösning – och det kan ju bli riktigt bra om det faller rätt.
MoDos enda hopp mot Björklöven är att de kollapsar av sin egen press – att de inte ens vågar vinna när det gäller. Pressen är på löven brutal, och i år är deras sista chans… vilket också kan bli deras fall. Men först ska vi klara av Bofors.
Det är smart Björklund i Bofors är allt för laget eller ingenting Jag såg dem på plats i Övik i höstas när han lyckas får han med sig alla… Får man stopp på honom i matchserien så är hälften vunnet
Jag håller med om att kontinuitet kan fungera, och Brynäs IF är ett bra exempel på det. Men det bygger ju på att det faktiskt finns en utveckling över tid.
Problemet som jag ser det i MoDo Hockey är att jag inte tycker att sportchefen levererat tillräckligt över tid för att den jämförelsen ska bli relevant. Kontinuitet i sig är inte ett värde om utfallet är för svagt – då blir det snarare en bromskloss än något positivt.
Skillnaden mot Brynäs är att där kunde man till slut peka på konkreta förbättringar: tydligare träff i värvningar, bättre balans i laget och spelare som verkligen lyfte helheten. Då blir det rimligt att säga “vi gav det tid och det gav resultat”.
I MoDos fall tycker jag inte att man ser samma tydliga trend. Det har varit för ojämnt, och topparna har inte riktigt vägt upp svackorna. Då blir frågan snarare varför man ska förvänta sig att nästa säsong plötsligt ska bli annorlunda, om inte underliggande saker förändras.
Så för mig handlar det inte om att vara emot kontinuitet – utan att kontinuitet måste förtjänas genom faktisk utveckling. Annars blir det mer en förhoppning än en strategi.
Absolut, och Brynäs är ju ett bra exempel på just varians – men också på varför man måste titta på helheten och inte bara två datapunkter.
Om man kollar på Brynäs IF de senaste tre åren så är det ju en ganska extrem resa: de åker ur SHL, går upp direkt via Hockeyallsvenskan och kommer tillbaka med en säsong där de i princip får maximal utdelning. Det är klart att det då kommer finnas stora svängningar i utfall även om delar av ledningen är kvar.
Men det är just det som är min poäng – deras “klar serieseger vs sjätteplats”-exempel säger kanske mer om hur extrem utvecklingskurvan varit än att kontinuitet i sig automatiskt ger olika utfall.
En sak man också måste väga in är att Brynäs, efter återtåget, träffat väldigt rätt i sina värvningar. De har fått in spelare som inte bara levererat sportsligt utan som uppenbart haft en stark motivation att spela för laget och köpa in på miljön. Den typen av “träffprocent” i rekryteringar gör enorm skillnad – och kan snabbt lyfta ett lag över sin förväntade nivå.
Och där tycker jag det blir intressant att jämföra med MoDo Hockey. För där kan man verkligen diskutera hur väl man lyckats med just den delen. Har man fått in spelare som driver kulturen och höjer laget, eller har det varit mer ojämnt där utfallet inte riktigt blivit det man hoppats på?
Så visst – det får inte bli en “sanning” baserat på en säsong. Men det gäller åt båda håll också: en riktigt bra säsong kan lika gärna vara resultatet av en ovanligt hög träff i rekrytering och momentum, snarare än ett kvitto på att allt fungerar långsiktigt. Och det är först över tid, när sådana faktorer jämnar ut sig, som den verkliga nivån på organisationen blir
Precis, och där tycker jag att HV71 är ett ganska talande exempel på hur en sådan spiral faktiskt kan se ut i praktiken. De senaste åren har det ju känts som att de gång på gång hamnat i ett läge där de “hänger med huvudet i repet”, klarar sig kvar med små marginaler, möter på pappret svagare motstånd i avgörande lägen – och ändå först i sista stund lyckas skärpa till sig tillräckligt.
Det man kan ta med sig därifrån är att den typen av överlevnad inte nödvändigtvis är ett styrketecken, utan snarare ett tecken på att man befinner sig väldigt nära gränsen under en längre tid. Förr eller senare tenderar marginalerna att slå åt andra hållet. Att “leva på tur” eller tillfälliga uppryckningar är sällan hållbart över tid.
Och kopplar man det till resonemanget om analys så hade HV71 sannolikt visat en ganska tydlig bild om man tittade på prestation över flera säsonger – där bottenstrider återkommer trots förändringar. Det pekar ofta på att problemen inte bara sitter i enskilda matcher eller kortare formsvackor, utan i mer strukturella delar av organisationen.
Det är också där parallellen till din ursprungspoäng blir tydlig: kontinuitet i sig räddar inte en klubb om den kontinuiteten sker på en nivå som konsekvent är för låg. Då riskerar man snarare att normalisera ett läge där “det räcker att överleva” istället för att faktiskt bygga något som är stabilt och konkurrenskraftigt över tid
…och det är ju där det blir ännu mer problematiskt över tid. För om ledningen återkommande inte lyckas sätta konkurrenskraftiga lag, då stannar det inte bara vid interna resultat – det spiller över på klubbens rykte utåt.
Spelare pratar med varandra, agenter har koll, och marknaden är ganska effektiv i den bemärkelsen. Om en klubb får ett rykte om att ha bristande sportslig riktning, otydlig strategi eller helt enkelt dålig träffsäkerhet i sina rekryteringar, så påverkar det vilka spelare som ens är intresserade från början. De mest eftertraktade alternativen väljer då andra miljöer där de upplever att chansen till utveckling och framgång är större.
Det skapar en negativ spiral: svag prestation → sämre attraktionskraft → sämre spelartrupp → fortsatt svag prestation. Och den spiralen är betydligt svårare att bryta än att bara byta en tränare eller värva någon enstaka spetsspelare.
Så även om kontinuitet i sig kan vara något positivt, så bygger det på att det faktiskt finns en underliggande progression. Annars riskerar kontinuiteten snarare att cementera problem än att lösa dem. Det är där jag tycker att en mer datadriven analys, som du är inne på, hade varit väldigt intressant – inte bara för att utvärdera tränarna, utan hela den sportsliga ledningens effekt över tid.
Som en uppföljning till det jag skrev tidigare handlar det här i grunden inte om att allt ansvar ska läggas på tränaren eller att ett tränarbyte automatiskt löser något.
Problemet är mer långsiktigt än så. När en sportchef gång på gång värvar in spelare som inte levererar på SHL-nivå – eller som inte tydligt visar rätt nivå av driv och prestation – så påverkar det naturligtvis hela organisationen över tid.
Det blir då svårt att bygga stabilitet, oavsett vem som står bakom bänken. Det är också i det ljuset man behöver se både degraderingen och den tunga vägen tillbaka.
Kontinuitet i ledarstaben kan absolut vara en styrka, men den måste kombineras med träffsäkra rekryteringar och en trupp som faktiskt håller rätt nivå. Annars blir kontinuitet snarare ett sätt att cementera problemen än att lösa dem.
MoDos sportchef har under de två–tre senaste säsongerna vid upprepade tillfällen visat att en betydande del av nyförvärven inte hållit tillräcklig SHL-nivå eller inte lyckats bidra på det sätt som krävs. Det är helt enkelt inte tillräckligt bra. Det är också en av flera faktorer som bidrog till degraderingen från SHL förra säsongen, och det kan mycket väl vara en bidragande orsak till att vägen tillbaka i år blivit så pass tuff.
Färjestads sportchef valde att agera under säsongen genom att byta tränare, vilket verkar ha gett laget ny energi. I kontrast har MoDos sportchef haft ekonomiska möjligheter att förstärka, men effekten på lagets prestation har varit begränsad trots nya delar på olika positioner
Om Löven håller sig skadefria så blir de vi tyvärr oslagbara i en finalmatchserie, Efter deras enda formsvacka under serien så har den stadigt gått uppåt, Om vi skulle ha en mellanbra match mot dem i en finalmatch skulle de tyvärr äta upp oss tämligen snabbt Det har vi sett innan, Vår formkurva är också i rätt riktning verkligen men vi tappar grunden i bland som mot AIK i näst sista matchen.. Jag tror inte ens vi har råd med en enda sämre match mot Bofors om vi ska gå vidare
Hoppet finns och en perfekt superspännande hockeyvår, hur det än slutar!
Jag hoppas också vi för Löven i semi, Tycker det känns som om vi kommer in i en sådan matchserie med större fokus på uppgiften, Laget presterar bättre verkar det som när det ”verkligen gäller” i år!?
Varför är det så att laget verkar behöva vara pressat till det yttersta, eller ställas inför en riktigt tuff utmaning, för att verkligen spela som ett sammansvetsat lag? Ofta, när de förväntas styra matchen och vinna utan större problem, fungerar spelet betydligt sämre.
Hinken är ansvarig för allt precis allt
Jag tyckte även att ölen i baren uppe i Övik smakade blaskigt i lördags