Mustard Tiger

Blake Slåhan: Håller med det folk får lugna sig lite. Vem hade inte tagit 13 poäng och en 5:e plats efter 7 omgångar.

Bobby Hahl: TIMRÅ. Säsongens positiva överraskning?

De spelar i rött och vitt.

Det finns mycket att gilla med det här laget.

Bollklubben från Karlstad kom på besök och det var toppen mot botten – enligt förhandstipsen.

Vad fick vi se?

Jo, en sluggerfest med två storspelande målvakter i Jacob Johansson och Emil Larmi. Hade det varit boxning hade Timrå vunnit de två första perioderna på poäng, men det här är ishockey.

De brände läge efter läge och man måste ta betalt. Framförallt om man möter ett så offensivt skickligt motståndarlag.

Annars tenderar det att skita sig.

”Nya” Färjestad, med Jörgen Jönsson i båset och den mest välvuxna backsidan i mannaminne, har varit precis så bra som vi förväntat oss i säsongsinledningen. De flög till Medelpad med en kraftfull styrkedemonstration borta mot Skellefteå färskt på näthinnan och hade inte förlorat här sedan 2018.

Men det finns mycket att gilla med den här, unga, Timråupplagan, också. Som Eddie Genborg, stortalangen född 2007, som lockades från Linköping med en förhoppning om att ta nästa kliv under Olli Jokinen.

Så blev det som bekant inte – men den irrationelle powerforwarden har lyft under Tommy Samuelssons vingar istället. Efter en övertygande försäsong har han spelat till sig en plats i förstakedjan med dubbel-Anton (Wedin och Lander) och han flög fram även mot Färjestad. Han spelade så där härligt respektlöst som bara juniorer kan göra och inledde med att mosa 195 centimeter Gabriel Carlsson, till hemmapublikens stora förtjusning.

Bortalagets backbjässe försökte vifta bort honom otaliga gånger efter det, men likt en blodtörstig mygga mopsade han upp sig framför Färjestads mål gång på gång. Till och med när Emil Larmi blockerat pucken och det var avblåst brottade han sig fram till FBK-keepern för att – om vi ska citera Olli Jokinen – vara i hans ansikte.

I slutet av den andra perioden, vid ställningen 0–0, var det också han som fick matchens bästa läge.

Ja, han var så ren framför Larmi att finländarens sidledsförflyttning och plock är en tidig kandidat till årets räddning.

I stället var det kedjekamraten Anton Wedin som sköt hem Timrås tredje raka seger i powerplay med matchens enda mål. Det var för övrigt Genborgs känsliga backhandflipp till en framstormande Anton Lander som låg bakom August Tornbergs hakningsutvisning.

JVM-aktuelle Genborg, som draftades av Detroit i andrarundan i somras, kommer så klart ha dippar likt alla juniorer i vinter och det är inte en 18-årig som ska driva laget heller. Men jag har inga problem med att utse honom till lagets största utropstecken hittills.

Ska vi fortsätta att lyfta fram enskilda spelare i matchen så tar ändå Jacob Johansson priset. Han överglänste till och med Larmi och det säger mycket i det som var allt annat än en karakteristisk 1–0-match. På bänken satt Tim Juel, i mitt tycke den bästa målvakten under fjolårets grundserie, och där ligger Timrå i ligans toppskikt.

Desto mer frågetecken för djupet och spetsen som försvann med Filip Hållander och Oliver Kapanen, vilket gör att jag har tippat dem i kval. Men får de utväxling på sina unga spelare (och 25-åriga nyförvärv som Anton Heikkinen, David Lilja och Marcus Westfält) är vi många som får käka upp våra tabelltips.

En del av mina tvivel grundas även på det ofrivilliga omtaget som Jokinens sorti innebär, men allt behöver inte ha varit av ondo. Med facit i hand blev det lite för mycket av det goda med den energikrävande gegenpress-hockeyn, sett över en hel säsong.

Intensiteten i presspelet den här kvällen går i alla fall inte att klaga på och kanske kan Samuelsson staka ut en gyllene medelväg.

I Färjestads fall finns det ingen anledning till oro. Även om de såg trötta ut jämfört med de tre första matcherna så var de en studs, ett powerplay, från att slå ett av seriens hetaste lag på bortais.

Men den här lördagseftermiddagen tillhörde Timrå.

Didrik Strömberg täckte skott som Didrik Strömberg i slutsekunderna och ingen kan säga att segern var oförtjänt. 5 197 åskådare fick se en dyster svit begravas och bevittnade ett lag som fajtades för varandra (se och lär, Linköping).

Timrå tog betalt, till slut.

JonteD: Linus Eriksson alltså

Smörgåsen : Det som är extra skönt med den här vinsten är att LHC måste vara det lag som är absolut känsligast för motgångar med tanke på vad många dåliga personligheter med stora egon de har.
Kovacs, Vrana, Lennström, listan kan göras lång. Lägg också till att de har en tränare som är totalt oprövad och förmodligen inte har den respekten som krävs för att väga upp för dessa personligheter. Och så top 3 i löneligan på det.

2-3 förluster till så kan det bli en krutdurk som smäller hål i skrovet på ät ägg skeppet så att det hamnar på havsbottnen (Kvalserien)

Synct: Så jävla kul att den här ”vad är han värd” diskussionen varit precis innan denna match hahaha

Smörgåsen : En sån som Didde får man ju nästan räkna bort också tyvärr, snittar 27 matcher spelade/säsong sen han kom hit, då är vi nere på 7. En back till i minst Hardegård-klass (gärna mer) så skulle det kännas riktigt bra inför nästa säsong!

Olli Hahl: Riktigt bra om det där stämmer. Får honom billigt!

Karlsson74: Näkyvä är man också så fruktansvärt trött på. Fyfan vilken sketen värvning