Nucky

NuMo: Skröder är fansens favorit, och har så varit i många år. Samtidigt finns det många som kritiserar honom för hans gamnacke och brist på hunger(bl.a jag själv) för att inte prata om hans skridskoåkning och ständiga felpass i mittzon som alltid slutar med kontring.
De kommer inte avta för att han blir 1 är äldre, och hans skridskoåkning kommer se ännu jävla segare ut bredvid 20-22 åringar som spelar raggarhockey.
Han har de senaste åren blivit konstant sämre för varje år som gått, men ändå finns det folk som tycker han ska vara kvar för hans modohjärta(trots att han ser måttligt intresserad ut hälften av matcherna, vad har då hjärtat med saken att göra?)
Är han då så svår att ersätta?
Hur viktigt är det att han har känslor för klubben, hjälpte det t.ex honom i kvalet i år?

Med de gamla spelarna menar jag t.ex Svartvadet och Foppa.
Båda har betytt massor för Modo, det vet alla.
Men vad har dom uträttat som ledare?
Svarten har misslyckats radikalt 2 säsonger på raken, till hans hjälp var Foppa med sina alla andra projekt, familj osv helt enkelt inte har tid att göra mer.
Vad är det med dessa herrar som är så fantastiskt att man litar blint på att de kan scouta spelare och bygga ett lag för en förhållandevis liten budget? Vilka egenskaper gav dom jobbet, förutom Modohjärtat som egentligen inte betyder ett piss sålänge man inte är redo att göra skitgörat?
Vem tror du gör jobbet som GM bäst, din polare som spelat en massa matcher i NHL, kommit hem rik och nöjd, bildat familj och dragit igång projekt lite varstans med sina pengar som samtidigt ska sköta jobbet som GM för sin gamla klubb,
eller en headhuntad ambitiös, förmodligen singel som kanske haft liknande jobb i en allsvensk eller div1 klubb.
Som ser ett GM-jobb i Modo som världens chans att få klättra på karriärstegen och visa alla vad han kan och vill.
Nån som är beredd att kuska runt på div1-matcher på scoutinguppdrag och jobba 12-15h/ dygn för att garantera ett bra jobb, eftersom denne också vet att en sådan chans förmodligen bara kommer en gång i livet.
Att denne inte har Modo-hjärta, och heller aldrig får det likt Svarten har noll betydelse.
Denne vill kanske ge Ö-vik 5 år, göra ett riktigt bra jobb och sedan ta sig vidare till en större klubb, KHL eller näringslivet.

Vem denne är har jag inte en jävla aning om, det tror jag du också förstår.
Men jag är ytterst tveksam till att Svartvadet var/är det bästa valet, trots hans fantastiska Modohjärta..


Peter Öberg vill jag f.ö ha kvar. Det hade du vetat ifall du läst vad jag skrivit

Signature: Tror framför allt det beror på att de nya klubbarna har ett annat tänk, och värvar personal efter kompetens och arbetskapacitet.
I Modo är de gamla spelarna "the untouchable" och anses vara en enorm tillgång efter avslutad spelarkarriär.
Det kan de också vara, ifall de också har kompetensen och stenhård vilja.
Tyvärr har dom inte det, 9 ggr av 10..
Med den hockeykultur, kunskap och intresse som finns i ställen som Ö-vik och Leksand ska man ha ett rejält försprång gentemot klubbar som Karlskrona och Örebro.
Men för det krävs att Modo slutar med sin förbannade svågerpolitik och inavel, och låter människor med kunnande ta över klubben.

Lägg ner tjatet om hjärta för klubben, prioritera människor med kompetens och ambitioner istället.

modomille: för övrigt är det fantastiskt jävla svagt av spelarna(förutom Olofsson & Ritchie) som låser in sig i omklädningsrummet direkt efter matchen, smyger ut genom en bakdörr och sen bara försvinner.
Inte ett jävla ord, bara packar och drar.
Så jävla ryggradslöst.