SuneMangs: mm.. halvsvårt motstånd i första omgången med Florida (just nu). I min värld steppar Torontos försvarsspel upp ett snäpp. Offensiv att gå vidare det har man, i överflöd. Man följer varje omgång och ser det man orkar se noggrannt ;)
Nacka TIKare: Istid och förtroende är något du som spelare ska förtjäna. Detta gör du genom att spela och jobba för att laget ka lyckas så bra som möjligt. Inte du själv. Här måste namnet du har på tröjan vara helt ovidkommande. Ishockey är en lagsport. Oavsett om det står #51 Lander, #54 Dahlén, eller #22 Värmhed (bara som exempel) på tröjan ska du belönas för vad du gör för laget. Lyckas du med något som individuell spelare ska du förstås få beröm och även belönas för vad du nu gjort om det är så. Men laget ska ändå alltid komma först.
Peja: Sett till att Brynäs har hemmaplan och den klara segern nu senast, ni har 3-1 i matcher och därigenom chans att punktera matchserien, hur ska ni inte klara av att vinna ikväll?
Smetovish: Jag har sagt det förut, och lär fortsätta säga det igen. Kravbilden. Om du har en tränare som av olika skäl inte vågar ställa höga krav på de spelare i ditt lag som du förväntar dig vara bäst - den eller de som ska utgöra skillnaden i spetskvalité, till exempel - då har du redan där misslyckats med ditt uppdrag. Nu säger jag inte att A.K inte ställde krav. Men vad jag älskar med rekryteringen av Olli Jokinen är att han är övertydlig med just sin kravställan. Du kommer aldrig komma undan med att gå 85% på träning. Fuskar du, då spelar du inte, simple as that.
Jag kan inte minnas att Ante någonsin var såhär tydlig vad gäller kravdisciplinen hos sina spelare. Han ställde förstås krav, men skillnaden är att Olli Jokinen är så tydlig med sin förväntan. I Timrå IK ger vi 100% i alla situationer. Detta sätt att tänka och att praktisera den kravbild du har med dig, gör ju att du som spelare kommer behöva göra alla de saker du gör lite bättre nästa och nästa gång och nästa gång igen. Vilket på både kort och lång sikt skapar utveckling och gör att du blir en bättre hockeyspelare.
Labban: Kravställan är nyckelordet här. Vi får en tränare som vägrar tillåta fusk i alla dess former från någon av sina spelare. Det kvittar helt om du så gjort femtielva mål på femtitolv matcher. Presterar du inte på träning, nä, då spelar du heller inte nästkommande match. Helvete vad jag älskar det här!
Rip Kirby: Nu har man både läst och hört om denna vad som måste sägas vara unika satsning på ungdomar/juniorer i SAIK, där den förändring som skedde i "den dagliga verksamheten" fortfarande är hela motorn och drivkraften bakom varför man är så lyckosamma. Vad var då skälet till att Timrå IK anställer mannen, myten, legenden Lasse Marklund? Jag skjuter från höften, utan att veta varför, men hade man en tro och förhoppning att det kanske skulle gå att göra om och göra rätt även i Timrå? Nu vet jag om att det inte är så enkelt att bara göra om en sak och ta för givet att man når samma resultat. Kanske att den typen av upplägg passat perfekt i guldstaden, men inte stämmer lika bra här i Timrå?
Man ska ju känna till att Timrå IK var tidiga i sin satsning på ungdomar och juniorer. Säsongen 1966/67 tilldelades Inge Hammarström titeln sveriges bästa junior och samma säsong uppmärksammades "Hockeyskolan" i TV, som vi var pionjärer med. Jag citerar boken "Timrå IK - en klassiker":
"Det låter kanske tjatigt, men Timrå IK´s välkända ishockeyskola intresserar hela distriktet. Idéskaparen Verner Persson, har verkligen lyckats skapa en imponerande sak med denna skola. Tre ljudbildband skall säljas över hela verige. Den ryske tränaren Tarasov blev mycket imponerad när han fick titta på ljudbildbanden."
En satsning som mynnar ut i landslagsuppdrag på juniorsidan samma säsong: Tommy Andersson - juniorlandslaget, 7 matcher, Stefan Pettersson - juniorlandslaget, 7 matcher, Åke Söderberg - juniorlandslaget, 7 matcher, Håkan Pettersson - juniorlandslaget, 5 matcher, 4 mål.
Säsongen 1968-69 spelades av någon underlig anledning spelet i JSM två gånger under samma säsong. Timrå IK vann båda gångerna. Andra gången, på hemmaplan, gick resultaten såhär:
2:a omgången: IFK Umeå-Tmrå IK 2-7 Kvarstfinal: Timrå IK-Hammarby IF 4-1 Semifinal: Timrå IK-Grums IK 8-5 Final: Timrå IK-Leksands IF 5-2
neutral: Alltså, min tanke med att ta upp Lasse Marklund var just precis med tanke på hans tidigare "meriter" från tiden i SAIK. Där han då ordagrant fanns med i en betydande och väldigt framgångsrik omdaning av hela Skellefteå AIK´s ungdoms- och juniorsatsning. En satsning som burit frukt löpande och gör så även idag. Hade Timrå IK detta i baktanke när man tog in honom? Och isåfall, varför händer det inte ett dugg positivt med juniorsidan?
KulltorpsOlli: Jag ställer mig i raden av förvantansfulla supportrar som verkligen tror på detta! Det har varit övertydligt vad Timrå IK saknat den här säsongen - en tränare som klarar av att ta gruppen till nästa steg!
Ante Karlsson har jättemånga bra saker i sin tränarryggsäck. Ett innehåll som passat helt utmärkt på kanske allsvensk nivå. Ett steg upp, där kraven på prestation och ambition att bli bättre ständigt behöver ligga på topp, har det nu visat sig att Ante inte räcker till. Om det är uppdraget i stort eller att det är just den här gruppen det inte har fungerat, det vet jag inte, men jag lämnar det där.
Olli Jokinen. Ja, killen kan då konsten att ge ett första intryck. Han lägger fram orden man som supporter vill höra och det låter så självklart. Ord som skapar förhoppning och förväntan. Ord som åtminstone på förhand hos mig, lovar en bättre produkt att följa om knappt sex månader.
Tränarlösningen i stort då? Ja, förutom en headcoach krävs ju flera småbatterier för att hela paketet ska rulla framåt, så att säga. Den ende som jag har lite tankar kring är egentligen Lars Marklund. När han togs in från Skellefteå som måste klubben haft någon djupare tanke med det, som jag ser det. I en intervju som visades nu i helgen och som rör Skellefteås junior- och ungdomssatsning som gjordes för jag vet inte hur många år sedan. En satsning eller en radikal förändring som Lasse Marklund varen stor del i. Tänkte Timrå IK något kring detta närhan kom in? Och isåfall, hur tycker man att det har gått? Det är väl inte direkt så att våra juniorlag blomstrar och väller fram lovande spelare till vårt A-lag. Kort sagt, vad är tanken med Lasse Marklund i den roll han har i klubben?
Erol Ateceae: Americanoshatet är för alltid och på många sätt är det också episkt.
Deras fans tycker att deras ~10 säsonger under -80-talet, då man lyckades väldigt bra, gör att man på något sätt ska ses som "självskrivna" i SHL. Medan resten av hockeyvärlden tveksamt rynkar ögonbrynen och tänker, varför då?
Jag vill inte ta något alls ifrån dom. 7 slutspel, 3 finaler, ett SM-guld, innan man två säsonger efter hade tappat hela laget och raset inleddes, det är ändå respekt. Guldet skojar man inte bort. Men slutspel på den tiden, där fyra av blott 10 lag totalt var kvalificerade, betydde att man gick direkt till semifinal. Det är ju betydligt svårare att ta sig så långt idag, som exempel.
SPOODI: Nej, Timrå kommun står som ägare till SCA Arena sedan 2015. Timrå IK´s ekonomi stod ju på randen till en mindre fördelaktig utveckling där och då, varför kommunens bidrag hjälpte till väldigt mycket. Därav försäljningen.
Det är alltså driften av arenan som klubben inte mäktar med.
Gewe: Känslan är väl att det är arenans ägare som håller i trådarna och Timrå IK, som blott hyresgäst, bara kan lämna önskemål på de förändringar/förbättringar som nu önskas. Tyvärr bor vi inte kanske i rikets allra mest ekonomiskt oberoende kommun, varför det också är kommunens budget, ekonomiska ramar och prioriteringar som gäller och därigenom säkert sätter stopp för väldigt mycket klubben önskar få åtgärdat.
SuneMangs: Enligt mig och jag tar för givet väldigt många fler, hör alla former av slagsmål eller våld på inga sätt ihop med ishocke. Eller någon annan idrott heller för den delen. Hockey är och ska fortsätta få vara en tuff idrott. Men därifrån till att spelare spöar upp varann på löpande band är steget v ä l d i g t långt. Det har helt enkelt ingen naturlig plats i sporten. Sånt här måste tas bort. Jag kan inte förstå vad det är för nötter som på fullt allvar tycker sånt här främjar den vackraste idrotten på denna jord?
Synct: Men samtidigt, när man frivilligt, mycket hellre väljer att titta på kval till dam-EM i fotboll - England-Sverige på Wembley - det säger väl det en del om hur vansinnigt tråkig hockey man bjuds på!!
JonteD: En match som känns väldigt låst hittills, där inget av lagen vill bjuda på något. Tätt, hett, jämnt, kan man säga!
Något som i alla fall jag tänker är att jag sätter in Timrå på Rögles plats, där det istället är vi som möter Växjö. Och man kan ju oerhört snabbt konstatera vad fullständigt chanslösa vi hade varit. Den slutspelshockey som Rögle har hittat hade Timrå aldrig kommit i närheten av. Lika bra att säsongen tog slut när den gjorde.
Ledarskap är A och O i det mesta som har att göra med lag eller organisationer av olika slag. Vi hade uppenbarligen nått vägs ände med Ante i den rollen. Nu tar vi revansch och hämtar kraft i ett nytt och "bättre" ledarskap!
DJ Hemp: 7 856 pers på läktarna och 8-0 på tavlan. Så inleddes Allsvenskan som den hette på den tiden. Som 11-årig supporter minns jag den sjuka trängseln och jag stod om jag inte minns fel någonstans vid den där scenkonstruktionen som då fanns på den norra läktaren.
Södertälje skulle trots storförlusten visa sig vara rätt överlägsna i den här upplagan. Man hade ett riktigt starkt lag med flera ledande spelare som till skillnad mot spelarna i Timrå IK kunde stå emot det mentala trycket att vinna viktiga matcher. I den allsvenska finalen slog sedan SSK Luleå i tre raka matcher (7-3, 8-2, 5-2).
Villervalla: Timrå mötte Mora i playoff 2 säsongen 1976-77. En grundseriesäsong där Timrå IK övertygat när man vann samtliga 22 matcher. I playoff 2 mot Mora vann man den första matchen hemma med 8-4 (publik 3 472). Första förlusten kom i returmatchen på bortaplan, 2-4 (publik 2 701). Sen avgjorde Timrå hemma där man visade vilket lag som sedemera skulle gå upp till Elitserien på nytt när man vann med 7-1 (publik 5389 (om det var den matchen du var på?))
{469}: Läser på hemsidan att DO (Diskrimineringsombudsmannen) inte funnit något som gör att det finns anledning att ta ärendet vidare.
"Ärendet avslutas - Diskrimineringsombudsmannen anser att händelsen inte omfattas av diskrimineringslagens tillämpningsområde. Fredagen 16 februari informerades föreningen om anmälan varpå en internutredning startades. Föreningen skickade in underlag till Diskrimineringsombudsmannen (DO) den 28 februari. Under fredagen kom beslutet att ärendet avslutas och kan ej överklagas via DO."
JonteD: Dyrgår´n är i det läget nu, så länge man misslyckas att gå upp i SHL, ett lag där man får titta på och slussa vidare sina lovande spelare till SHL/andra bättre ligor. Den generation med Daniel Brodin, Marcus Krüger/Linus Klasen (som egentligen är en Södertäljeprodukt) m.fl, är samtliga 30 plus och måste sägas har passerat sin peak i karriären. Man klarar av att hålla nivån i Hockeyallsvenskan tack vare sina indivuduella skills, men åren går inte deras väg precis. DIF med Niklas Wikegård i spetsen har ett digert arbete framför sig att försöka föryngra ett lag som vill upp i SHL. Men att försöka göra det i Hockeyallsvenskan där det finns en bättre liga runt hörnet kan väl inte sägas vara särskilt lovande.
Per HApps: Nån som såg Viktor Andréns pass (från eget mål) upp till kraftigt fiskande Marcus Krüger/Daniel Brodin? Båda blir fria från offensiva blå och Brodin är det som gör målet. En rätt sjuk passning! 1-0 DIF.
OlliJanne: Inom laget mot både de spelare man redan har på kontrakt, men även utåt mot tänkbara nyförvärv, är förstås bilden helt klar vem som styr skutan i Timrå IK under kommande säsong(er). Men mot media och supportrar är det fullt möjligt att man håller lite på godsakerna, allt för att skapa den där otåligheten och längtan inför nåt man vill ska komma, helst redan för två veckor sen.
Mitt tips: Morten Madsen bir den förste man går ut med bland ledarna.