MoDo Hockey

KRB: Vi rullar fyra kedjor och nöter ner dem, precis som vi gjort mot alla lag.

grimiss: En sak är säker. Jag kommer att fira om vi går upp i SHL. Inte sörja.

Dansken 29: Jag stör mig så fruktansvärt mycket på den låten.

1. Hockey-anthems bör vara som schlagers, dvs upbeat och trallvänliga. I viljans vackra namn låter som en melankolisk Bob Dylan-låt om hur tiderna förändras.

2. Låtskrivaren är från Västerbotten. Kopplingen till Örnsköldsvik baseras gissningsvis på att låtskrivaren pluggade låtskriveri där 2004, gissningsvis på yrkeshögskoleutbildningen "Musikmakarna" (aka "hur du kommer med som låtskrivare i Melodifestivalen).

3. Låtskrivaren var helt ointresserad av ishockey fram till 2009, då han blev medbjuden av en kompis för att se Forsberg och Näslund göra comeback i MoDo.

4. Vad i helvete betyder "Viljans vackra namn"??? Det låter återigen som någonting Bob Dylan har hittat på; "Öhhh... MoDo... Peter Forsberg... Känslor/Vilja... MoDo... Är lika med... Känslor... och vilja... MoDo... = vilja/känslor... MoDo = klubbens namn... Ohhhh... I VILJANS VACKRA NAMN!!! FUCK YEAAAH!!!".

Nu må jag låta extremt bitter och cynisk. Givetvis kan det hända att personer i vuxen ålder blir helt frälsta av MoDo och ishockey överlag. Och i ärlighetens namn älskar jag det. Jag älskar det faktum att min flickvän alltid knackar i väggen och skriker "MATCHEN BÖRJAR NU!!!", trots att jag vet att det bara är korkat försnack från "Daggen".

Men mitt stora problem med låten är att den på något sätt försöker spegla känslan av att vara den där "drömmande" MoDo-supporten, som år efter år tappert fortsätter drömma om framgångar...När den i själva verket är skriven och framförd av någon som har pluggat schlager-låtskriveri i Örnsköldsvik, misslyckats karriärsmässigt, och därefter degraderat sig själv till att skriva ishockey-anthems om ett lag han aldrig har hejat på.

Då kör jag hellre "MoDo vårt hjärtelag", "Heja MoDo" eller "MoDos armé". Eller någon av Bengt Ivans dängor.

Om ni fortfarande tycker att jag raljerar... Läs texten till "I viljans vackra namn", tänk er att låtskrivaren är någon som enbart bryr sig om MoDo/Övik på grund av sin melodifestivalutbildning han gick där, och fundera sedan över hur ...bra... ni faktiskt tycker att den texten är.

Robin Ztorken L: Du är så snett på det att jag inte ens orkar förklara.

Confusius: Jag håller i grund och botten med, men som jag försökte förklara är det en rad faktorer som spelar in. För mig är det skillnad när The Poodles spelar in en rockdänga tillsammans med Tre Kronor och när en schlagerlåtskrivare sjunger om hur MoDo-hjärtat aldrig kommer sluta slå, ett par år efter att personen varit på sin första ishockeymatch och ett par år efter SM-guldet.

I Viljans Vackra Namn känns helt enkelt inte äkta. I en låt som "We Will Rock You" så spelar det kanske inte så stor roll, men om det hade framkommit att Eric Clapton hade hittat på bakgrunden till "Tears in Heaven" för maximera skivförsäljningen, så hade den helt enkelt inte vsrit lika gripande.

Sedan är det alltid lite provocerande att musik alltid ska vara subjektivt. Om någon exempelvis skulle hävda att Emil Kåberg är den bästa playmaker Sverige någonsin fått fram, så hade varenda ishockeysupporter varit överens om att det utspelet hade varit löjeväckande. Men om jag däremot hävdar att Alice Tegnér var en extremt mycket mer kompetent tonsättare än Avicii eller Ulf Lundell, så skulle det garanterat bli debatt, trots att klasskillnaden objektivt sett är minst lika stor som mellan Kåberg och Forsberg. Att ens göra jämförelsen med det musikaliska mästerverket "You Never Walk Alone" blir direkt löjeväckande.

För objektivt sett är inte "I Viljans Vackra Namn" någon stor komposition. Det finns ingen teknisk komplexitet, inga överraskningar. Jag hade kunnat förbise detta om det hade varit ett verk av en livslång MoDo-supporter, men inte en utbildad låtskrivare. Låten tjänar ett syfte och det är att den är så förbaskat simpel att vem som helst kan bröla med. Men Lumberjacks bör lägga ribban högre. Löven-supportrarna kör ju exempelvis en variant av I Will Follow Him, som också har en betydligt högre musikalisk kvalitet och komplexitet.

Så för att summera; "I Viljans Vackra Namn" är en tämligen banal och själlös skapelse. Melodin är inte medryckande på det sätt en hockeydänga ska vara ("Nu tar vi dom!", "Den glider in"," "En för alla, alla för en") och texten är skriven av en person som nyss sett sin första ishockeymatch. Hela premissen med låten är att den ska väcka känslor och förena supportrarna i allsång, och det faktum att låten fått fäste visar väl att låtskrivarutbildningen fungerade, men när ambitionsnivån är jämförbar med en medelmåttig barnvisa så kommer jag inte stämma in i hyllningskören.

Här får MoDo en freebie från mig:

Musik: Var bor du lilla råtta?

Heja, heja MoDo, vi är bäst!
Nu ska vi vinna matchen, vilken fest!
Hur många baljor gör vi? 72!
Hur går det för Björklöven? Si och så!

Tänk vilken stämning det skulle bli om klacken tar i för kung och fosterland... gåshud.