NuMountain: Enligt Wennerholm så är det bara en 5%-ig risk att GB får sparken den här säsongen. Babyface chans att sitta kvar bedöms till en på fem, bör väl i sådana fall betyda att jyrgårn har ny tränare efter 10 omgångar. Jas-klubbens tränare har enligt Wennerholm sämst odds att sitta kvar.
NuMountain: Jaha, och hur ska man bete sig, när man inte vet om man har kommit in på ett sidospår eller ej? Vilken är herr NuM:s filosofi i det ämnet? Nåväl, antar att vissa av elitserielagen maskar formen eller vad man nu ska tro med tanke på gårdagens resultat: HIFK-FBK 6-3, BIF-LIF 1-8, Mora-TIK 4-3, HV-LHC 6-3.
Det här är ju ett intressant ämne och den har i högsta grad med hockey att göra, ändå... Jag röstar för att vi försöker dämpa den här debatten lite eftersom den börjar ta stor plats. Det skulle kunna tänkas att den skrämmer bort dom som inte förstår vidden av konsekventvinkelteorin. Däremot blir det skoj att följa vidare debattämnen för att se om ni blivit influerade av det här. Skulle inte förvåna mig om det blir ett vanligt inslag i diskussioner i framtiden. jaja, det var mitt förslag. debatten får naturligtvis fortsätta i tangentens riktning om ni vill det.
Här kommer vi in på det svår egentligen. Allt snack om vinklar är för att teoretiskt kunna förstå innebörden. Sanningen är att det mer är avståndet mellan linjernas inbördes spetsar som är relevant. Den är också helt individuell både för person och händelsesituation. Det betyder att om två av varandra oberoende personer utför samma handling med likadan vinkel, så kan den ena hamna mer åt helvete än den andra, bara för att han har förmågan (vilket är dåligt) att gå mer till ytterligheter. Samma vinkel kan alltså ge olika avstånd i spetsarna. Det handlar om hur långt du är beredd att gå, eller hur långt det är möjligt att gå innan det är försent. (Här kommer den moraliska/psykiska kontra den fysiska aspekten i fråga. Dom har ju olika förutsättningar.) Dom flesta kan redan på tidigt stadium se att det hä är inte bra och försöka ta tillbaka, för att börja om igen. (Det är den vi kallar den moraliska) Ett avlossat skott däremot, går inte att ta tillbaka, man får ta konsekvensen av det mangjort. (Dett är den fysiska.) I fantasins värld går det bra att tänka sig långt ut i vinkellinjen, det är så man kommer till insikt.
Vänta lite nu...måste man helt plötsligt vara haj på matte för att förstå den här teorin? När jag gick och lade mig igår räckte det minsann med att man drack starkvaror, sades det. Nu känner jag mig ännu mer handikappad. Jag har ju aldrig förstått cosinus och det där...
Bara ett sista kort exempel när folk använder sig av den utan att tänka på det.
- Om du fortsätter så där kommer det att sluta illa!
Det dom inte tänker på då är att dom naturligt följt vinkeln till sitt teoretiska slut. Det konstiga är att i frågor man är mer engagerade i (t.ex Lulefan ) så tenderar man att vara inkonsekvent. Man försöker med viljekraft böja tillbaks "helvetesvinkeln" så att den är till sin fördel. Naturligtvis går inte det.
Om man blandar in lite trigonometri i konsekventvinkelteorin så ser man att cosinus -1 (dvs 180 grader) = cosinus 1 (dvs 0 alt 360 grader). Hur ska detta tolkas?
Om man dömmer t.ex. 350 grader fel, så måste det givetvis vara så pass mycket fel, att det i verkligheten endast blir 10 grader fel. Skulle man dömma fel med hela 360 grader, då skulle man givetvis dömma rätt.
Svaret är att man vill uppnå o (noll) i positivitet. Det är också den linjen som ger bas för vinkeln till den andra linjen som pekar mer eller mindre åt helvete i moralisk aspekt. Baslinjen har i sin tur ingen som helst bestämd riktning i cirkeln. (som Norr / Syd på en kompass exempelvis.) Det är alltså inte lika lätt att välja väg i den här kompassen. Frågan är om t.ex. Ryhed skulle döma mer än 90 grader fel. (Jämför med ett skott som går mer än nittio grader snett, vilket enligt dom fysiska lagarna borde vara omöjligt, men enligt dom moraliska är fullt möjligt) Så blir domarinsatsen oförsvarlig. För att döma sämre än 90 grader, fordras en insats av fusk. Frågan blir då om det går att döma mer än 180 grader fel så att det börjar bli rätt igen?
De två spetsarna som användes i den första förklaringen av konsekventvinkelteorin, motsvar de graderna 0 och 180 på enhetscirkeln, eller är jag ute och cyklar?
Och i just det här specifika fallet är enhetscirkeln detsamma som O-cirkeln (vilket man ville uppnå?) på vilken man enligt tidigare inlägg vill uppnå ett så positivt värde som möjligt, eller?
Till min förfäran upptäcker jag att fler än jag förstår innebörden av nämnda teori på det ena eller det andra sättet. Tydligen är vi ute och vandrar i gungfly i periferiernas utkanter. Därav det svåra att sätta adekvata förklaringar på den.
Så NuMos konsekventvinkelteori är en tolkning av Murphys hockeylag? Att få ett negativt värde på konsekventvinkeln ger föresten fortfarande ett positivt värde på enhetscirkeln. -1 motsvarar 359 och -90 motsvarar 270 etc etc.
konsekventvinkelteorin är det egentligen, i ishockeyrelaterade kretsar, ett mått på hur väl Murphys hockeylagar slår in?
För er som inte känner till dessa lagar kommer de här:
"Murphys lag om chansen att träffa mål" Oavsett hur stort målet, hur tomt det är, hur nära man kommer och hur mycket tid man har på sig så missar man alltid mål.
"Murphys lag om chansen att domaren tar en utvisning" Hur tydlig utvisningen än är, hur nära domaren än står och hur tydligt det än är att han ser händelsen så dömmer han aldrig utvisning.
Om det är så att konsekventvinkeln är ett mått (med okänd enhet) på hur mycket man missar målet med och hur dålig domaren är så ställer man sig frågan:
Om man mot förmodan träffar målet eller mannen i svart/vitt lyckas ta en utvisning, antar då konsekventvinkeln värdet noll (0) eller får den ett negativt värde?
Att man inte behöver kunna åka bra skridskor för att spela bra hockey. (Det här hade man ju kunnat skriva med siffror och formler också, men det blir mer praktiskt översatt till talspråk)
Det jobbiga med konsekventvinkeln är att den kommer fram i fyllan. Då måste man försöka reda ut begreppet, speciellt för tummen och Hizbolla. Jag har hittills aldrig varit i närheten att lyckas. Det ligger helt i linje med verkligheten.
Vi kan ju alltid göra en okvalificerad uppskattning, men jag är rädd att vi får ta konsekvenserna av det om någon tycker vi är ute och simmar. Man nåste ju först bestämma hur långt ut spetsarna skall vara på vinkeln och hur långt emellan som är godkänt.
Du talar om o-vinkeln, den man eftersträvar. Den finns. Men tänk dig att missa med 90 grader. Det är dåligt. Vissa domare missar med mer än 90 grader. - Det är oförsvarligt.
Nja, inte riktigt men nästan. Du vet slutspel eller bortaplan och en parameter som tomma läktare måste vägas in. Det sista dock vanligast i turkisk och italiensk fotboll.
Jag brukar komma till klarhet i saker och ting vid tre-fyratiden på nätterna annars, när jag är trött. Funkar säkert ungefär lika bra som starkvaror. Tyvärr är jag nog inte tillräckligt trött just nu för att förstå vare sig din eller NuMs beskrivning av teorin.
Den här teorin fick jag höra på väg upp till Delfinen en gång, för övrigt (kanske är ett alternativ till NuMteorin?): "Man kan säga att allt går runt. Om det börjar där uppe så går det i en cirkel och sedan slutar det på samma ställe som det började på. Om man t.ex. är glad först, så blir man kanske ledsen sen, men man blir i alla fall alltid glad igen".
Det är det yttersta av de handlingar man utför. Vinkeln betyder att allt har två sidor (som båda sidorna av ett mynt) Endera gör man si, och då följdriktligen hamnar man längst ut på en spets. Eller så gör man så, och då hamnar man på den andra spetsen. Det är när man är på väg ut mot en av spetsarna som man vet om man gjort rätt eller fel val, det är svårare för den som inte har talangen, förmågan att se det tidigt. Kontrasten gör vinkeln. Ett enkelt exempel. Du står vid det ena hockeymålet och skjuter en puck efter isen mot det andra målet. Från början ser du inte om den kommer att gå utanför eller inte, men tillslut så inser du det. någonstans, individuellt förstås, så ser du att den kommer att gå utanför. Ju längre ifrån målet står desto längre utanför kommer pucken att gå. Vinkeln å sin sida blir ju större och större - Man får ta konsekvesen av det man utfört. Förmågan att läsa det man håller på att ställa till, avgör hur duktig man är på att läsa konsekvensvinklar. Det är bra att vara duktig på det. Den allra viktigaste, men än mer svårlästa konsekventvinkeln är inte den fysiska, som den jag just beskrivit, utan den psykiska, moraliska. Men man bör greppa den fysiska principen för att förstå den psykiska/moraliska. - Allt enligt konsekventvinkeln.
Den är utvecklad av NuMu under en hem resa från en bortamatch mot Lövhögen och kräver, dessvärre för din skull, en avsevärd mängd starkvaror för att få grepp om och fan vet om han själv riktigt har koll.
Ett sätt att se den, vinkeln alltså, är att komma underfund med hur domarstandarden ska ses i ES. Är det konsekvent att domarna är inkonsekventa eller är det inkonsekvent att de ibland är konsekventa, men inte nödvändigtvis åt båda hållen. Hur förehåller sig regeln när nivån höjs under slutspelet, men inte nödvändigtvis på bortaplan och hur ska man förklara linjedomarnas olika syn på wash-out situationer vid icingpuckar kontra publiktrycket.
Troligen kommer NuMu köra en 40 poängare i ämnet på Uppsala universitet nästa höst.
· 
