Rögle BK

Eller som saken uttrycks på svenskafans.com: "Nummer 50 i Rögle, Juhamatti Aaltonen körde sitt fina fotarbete och var snabbt förbi motståndarna. Det är bara synd att han inte kan få med sig sina medspelare. Annars har nog pucken suttit ett par gånger." 

Låter som en beskrivning som jag ställer mig bakom.

Inför morgondagens match mot Modo har Rögle förstärkt truppen med Nils Bergström. Som varit utlånad till... Karlskrona, när han tidigare inte ansågs platsa i laget. Och nu får han gå in i förstakedjan med Aaltonen o co. Jag kände länge att jag "borde" gå på matchen i morgon, men ju mer det närmar sig desto mer inre motvilja infinner sig. 

Jag tycker att jag klarar ett visst - ganska stort - mått av bristande logik när det gäller att spendera dyrbara timmar och dessutom betala en del pengar för att se Rögle i med- och motgång. Men är inte gränsen passerad nu när man kan få bara slippa lidandet ett tag utan att få stämpeln "medgångssupporter" i pannan? Vi HAR ju ingen medgång, någonsin? Det är bara mer eller mindre uthållighet som visar sig hos de motgångssupportrar vi alla är.