Skellefteå AIK

Albert Hall:

Ser att Tom försöker resonera med hjonet på deras sida. Tom, det går inte! Tyvärr. Hästarna har rymt från hagen. Verktygen har ramlat ur lådan. Jag är lite lur på att han trycker på tangenterna med en penna i munnen, med armarna i en tvångströja. 

Jag har haft långa samtal med bokstavskombinationshjonet angående anor, historik och traditioner, och han har på fullt allvar hävdat att Luleå minsann har längre historia än Skellefteå AIK och att de har mer anor och traditioner inom hockeyn. På riktigt alltså, hihihihi. Ett annat återkommande diskussionsämne har vart underhållningen på hockeyrinken, där han förklarat att 0-0-sargutdefensivhockey är mycket roligare än anfallshockeyn vi bjuder på.

Jag har ju hela tiden hävdat att det är en kombination som ligger bakom detta rabiata hat mot Skellefteå AIK. Dels för att vi är bäst i Sverige, dels för att vi är den bästa plantskolan, dels för att vi spelar en fin rolig kreativ anfallshockey, dels för att vi är den mest omskrivna klubben i media, men mestadels för att vår klubb är allt de själva inte är men skulle vilja vara. Ren och skär avundsjuka.

Men nog förstår man att det brinner till lite extra när följande händer: när det fruktsvärt tråkiga, menlösa och mentalt svaga laget tar sig vidare från kvartfinalen vid två tillfällen sedan år 2001 (13 år alltså!), så stöter de på patrull i Skellefteå AIK. Vida båda tillfällena fullständigt krossas köpelaget och förlorar 4 raka matcher och skämmer ut sig inför hela den svenska hockeypubliken. Dessa två utskåpningar är alltså föreningens två största framgångar på ett och ett halvt decennium. Nog fan förstår man avundsjukan och bitterheten de känner!

Sen nog har man man vart där och spätt på litegrann med ett par retsamma inlägg, speciellt då matcherna slutade 0-0 titt som tätt. Men absolut inga större övertramp än vad 0-0 dyrkarna själva stått för, snarare tvärt om.

Sen påståendet att vi alltid haft 85% köpespelare, det måste jag bara bemöta.

Förra årets superlag som enkelt vann guld:

Skellefteågrabbarna (10st)

Johan Alm -  moderklubb Skellefteå AIK
Martin Lundberg -  moderklubb Skellefteå AIK
Adam Pettersson -  moderklubb Skellefteå AIK
Joakim Lindström -  moderklubb Skellefteå AIK, lämnade som 16-årig juniorlandslagsman för MoDo, sammanlagt 15 år i föreningen
Niclas Burström - moderklubb Jörn i Skellefteå kommun, i AIK som 11-åring
Anton Lindholm - moderklubb Varuträsk i Skellefteå kommun
Arvid Lundberg - moderklubb Clemensnäs i Skellefteå kommun
Victor Arvidsson -  moderklubb Kågedalen i Skellefteå kommun
Erik Forssell - moderklubb Lejonström i Skellefteå, lämnade AIK J-20 för Umeå för att läsa teknisk fysik kom tillbaka när utbildningen var avklarad

 
Från juniorlaget:

Sebastian Aho, Umeå
Rasmus Edström, Glommersträsk
Fredrik Lindgren, Arvidsjaur
Petter Emmanuelsson, Kiruna
Melker Karlsson, Lycksele
Oscar Sundqvist, Boden

Jag skulle nog vilja påstå att Skellefteå AIK är den klubb i elitserien med absolut starkast lokal förankring av samtliga lag. Nästan halva laget från den egna staden, som dessutom är ganska liten till folkmängden. 2/3 ur egna led ifall man räknar in spelare utbildade i juniorlaget.

En bra bit över 15% egna spelare hur man än räknar, den saken är säker. Varför sitter då hjonet och hittar på 85% köpespelare? Svaret på denna fråga är samma som tidigare: avundsjuka.

Om vi då tittar på köpelagets laguppställning, hur många egna spelare har de?

Ledin, Rautio och Fabricius från den egna staden. 3 stycken.

Från juniorlaget (ej inköpta utlänningar):

Fransson, Oskarsson, Mannberg och Omark, 4 stycken.

Inte riktigt samma sak.

Varenda år har det sett likadant ut. 12-15 spelare lämnar för andra lag i SHL och allsvenskan. Mögel-Osten köper då in ett gäng reaspelare från allsvenskan, skåningar, smålänningar, stockholmare, finnar, och så tar han in lite spets från utlandet. Alla spelare på ett- eller tvåårskontrakt. När kontraktet sedan går ut lämnar spelaren som inte har någon anknytning till köpeklubben. Samma visa varje år, och spelarna utan hjärta för föreningen viker ner sig fram till vårkanten, samma visa varje år.

På så sätt blir man bara en mellanhand i svensk hockey. Man hamnar i en ond nedåtgående köpespiral. Alla bra spelare lämnar för konkurrenterna, år efter år, och man tvingas till att köpa in på rea från allsvenskan. Det är många många spelare som nu tagit ett eller två hundår uppe i Luleå innan deras karriärer tagit fart i en riktig hockeyförening någon annanstans.

Ovan scenario är inte samma sak som att utveckla spelare från pojkåldern till att få kontrakt i Nordamerika. Endast i en ding ding köpevärld är det samma sak att köpa in ett gäng reagnuggare från allsvenskan som 5 år efter de lämnat köpeföreningen blir bra spelare.

Alltså för att summera. Nu har Luleåhjonen nått sin största framgång sedan de blev totalt utskåpade och 4-0 krossade av oss, vårt lag köps sönder av de penningstarka ligorna i ryssland och nordamerika. Hahaha nu blir ni ett köpelag flinar de. Men sanningen är ändå att vi kommer att ställa upp med ett lag med fler spelare ur egna led än vad de själva NÅGONSIN har haft. Det är inte samma sak att tappa stjärnspelare till NHL som att tappa halva laget av inköpta reagnetare till seriekonkurrenterna efter ettårskontraktet gått ut. Fan de har ju t om köpt fler rejects av oss än fostrat egna spelare.