För övrigt firar ju internationella ishockeyförbundet sitt 100-årsjubileum i år. De ursprungliga länderna som träffades 1908 och stiftade förbundet var Frankrike, Böhmen, Schweiz och...Belgien.
Belgien är också med när det allra första EM:et avgörs i Les Avants, Schweiz, 1910. Två senare, 1912, avverkas det första belgiska mästerskapet något man sedan fortsatt med även fram till våra dagar.
1913 vinner sedan Belgien EM i München och kan titulera sig europamästare. Belgien deltar även vid EM 1914, men sedan kommer ett världskrig och sätter stopp för kontiniuteten.
När sedan den europeiska och även globala landslagshockeyn får en ordentlig nystart 1920, så sker även detta i Belgien. Vi hoppar sedan 19 år fram i handlingarna och det är januari 1939. I Antwerpen tar stadens stolthet, Brabo, emot de blivande värlsmästarna Kanada (Trail Smoke Eaters) i inomhushallen, Sportpalais Merksem, inför 21 000 åskådare. Ett publikrekord för inomhushockey i Europa som står sig än idag.
Det här är mycket kultur. Ja, så mycket kultur att det är tveksamt om det finns något kvar till oss här uppe i kalla Norden. Speciellt med tanke på att det var just i Belgien och Antwerpen som Sverige tog rygg på övriga hockeyeuropa 1920. Då skall man också ha klart för sig att både Schweiz som Tjeckien (Böhmen) har äldre kulturer än Belgien.
Fast jag vet inte, tycker nog att det är lite si och så med dagens hockeykultur i Belgien. Hur som helst, en jävligt lång tradition har de i alla fall.
För 10 år sedan, 1998, spelade skåningen, Jonas Bergqvist sin sista landskamp i Tre Kronor. 272 st. blev det och iom det så passerade han smålänningen, Thomas Rundqvist som meste spelare i Tre Kronor genom tiderna. Förra säsongen kom det en annan skåning, Jörgen Jönsson, och passerde skåningen Bergqvist som meste spelare i Tre Kronor genom tiderna.
Detta känns lite konstigt. För har man tagit del av den allmänna opinionen här inne på HS genom åren, så känns det ganska vedertaget att just Skåne skulle sakna hockeykultur. Fast med tanke på herrar Bergqvist och Jönsson, så kan man istället fråga sig, vari helvete finns det då hockeykultur övht i detta avlånga land?
Kanske vi skulle bli lite mer klarsynta om vi fördjupade oss i begreppet kultur och framförallt lät bli att blanda ihop det med tradition?
· 
Jag har nog inte bara en poäng, utan samtliga ;-)
För övrigt firar ju internationella ishockeyförbundet sitt 100-årsjubileum i år. De ursprungliga länderna som träffades 1908 och stiftade förbundet var Frankrike, Böhmen, Schweiz och...Belgien.
Belgien är också med när det allra första EM:et avgörs i Les Avants, Schweiz, 1910. Två senare, 1912, avverkas det första belgiska mästerskapet något man sedan fortsatt med även fram till våra dagar.
1913 vinner sedan Belgien EM i München och kan titulera sig europamästare. Belgien deltar även vid EM 1914, men sedan kommer ett världskrig och sätter stopp för kontiniuteten.
När sedan den europeiska och även globala landslagshockeyn får en ordentlig nystart 1920, så sker även detta i Belgien. Vi hoppar sedan 19 år fram i handlingarna och det är januari 1939. I Antwerpen tar stadens stolthet, Brabo, emot de blivande värlsmästarna Kanada (Trail Smoke Eaters) i inomhushallen, Sportpalais Merksem, inför 21 000 åskådare. Ett publikrekord för inomhushockey i Europa som står sig än idag.
Det här är mycket kultur. Ja, så mycket kultur att det är tveksamt om det finns något kvar till oss här uppe i kalla Norden. Speciellt med tanke på att det var just i Belgien och Antwerpen som Sverige tog rygg på övriga hockeyeuropa 1920. Då skall man också ha klart för sig att både Schweiz som Tjeckien (Böhmen) har äldre kulturer än Belgien.
Fast jag vet inte, tycker nog att det är lite si och så med dagens hockeykultur i Belgien. Hur som helst, en jävligt lång tradition har de i alla fall.
För 10 år sedan, 1998, spelade skåningen, Jonas Bergqvist sin sista landskamp i Tre Kronor. 272 st. blev det och iom det så passerade han smålänningen, Thomas Rundqvist som meste spelare i Tre Kronor genom tiderna. Förra säsongen kom det en annan skåning, Jörgen Jönsson, och passerde skåningen Bergqvist som meste spelare i Tre Kronor genom tiderna.
Detta känns lite konstigt. För har man tagit del av den allmänna opinionen här inne på HS genom åren, så känns det ganska vedertaget att just Skåne skulle sakna hockeykultur. Fast med tanke på herrar Bergqvist och Jönsson, så kan man istället fråga sig, vari helvete finns det då hockeykultur övht i detta avlånga land?
Kanske vi skulle bli lite mer klarsynta om vi fördjupade oss i begreppet kultur och framförallt lät bli att blanda ihop det med tradition?