dr Dängroth: Ja, precis o att försöka förklara detta för andra som inte är intresserad av sport tex hockey är meningslöst. Just dessa spänningar mellan spontan vild glädje o denna tomhet som infinner sig vid motgång o förlust går inte att förklara. Det blir en passion som man inte kan vara utan. Tänk så många minnen man har i samband med sport; segrar som förluster. O precis som du säger så lär man sig att hantera sina känslor, fastän det känns i hjärtat. Fast en del lär sig nog aldrig, dom utan hjärceller tex. som tror att man måste få visa sina utlopp genom att förstöra. Dom är få men tyvärr så märks dom mest!
rådbjer; visst är det så att det kännetecknar en supporters liv och leverne med upp och nedgång, kamp mellan hopp och förtvivlan. Studera bara filmen En i laget- fever pitch, så ser man lite komiskt på det hela och känner igen sig mer än man vill kanske. Känslostormarna ja, visst är sport ett härligt utlopp för dessa. Jag är övertygad om att man söker dessa..av olika anledningar. En del klättrar i berg, andra ser sport. Det är en utmärkt katalysator för alla möjliga känslor i sport, hockey är särskilt snabbt och tvära kast mellan känslorna kan förekomma i en och samma match. Samt före och efter. Känslostormarna behöver inte bli mindre men med åren lär man sig mer och mer främst om sig själv. Paniken kan man leva med bättre och bättre. Man kanske inte behöver kasta in mynt på planen t.ex
250kg kärlek: Om du uppsöker psykolog o du får hjälp, tala då om vad vi ska göra, eftersom vi alla reagerar likadant. Men, life goes on, i med som motgång fast i år har det känts tyngre än vanligt. Men erkänn att det känns bra i känslostormen när det går bra, det väger upp allt det hårda som man upplevt, o så vill man att det ska fortsätta o fortsätta o forts..........
Kom det ihåg att det aldrig är försent att ändra andras beteenden om det blir till det bättre. Jag har en flickvän som inte visste vad hockey var, kom dessutom från en stad där det bara finns hockey.... och kanske militärer ( Boden.) Numer älskar hon hockey och avgudar Timrå ik.
..... och jag ska uppsöka psykolog för mina problem. Har redan sett lite ljus i mitt agerande.
dr Dängroth: Magen ja, den pirrar till rejält hos mig alldeles före match... får alltid en speciell känsla vid TIKs line-up före varje hemmamatch när Beautiful People med Marilyn Manson drar igång, går ej att förklara o det är alltid exakt då den kommer... Men även under matcherna kommer det o går nervositet... Boxplay är jobbiga...
Motgång är jobbigt, främst i vardagslivet... Har tidigare berättat hur en unge pekat o skrattat åt min TIK-keps... Även folk jag känner som inte delar min fanatism måste jag hela tiden förklara mig för varför det som det går för laget... Man blir ständigt påmind efter en förlust... dessutom det faktum att jag bor med en bobcat-supporter gör det inte roligare vid motgång... men i år har det ju gått rätt illa för bägge lagen så det har blivit rätt allmänt nerstämt...
rådbjer: Det ligger mycket i det du säger. Massor igentligen. Men hur hanterar man dessa känslostormar? Jag har inte lust att deppa i flera dagar för en förlust. Men jag ser en förlust på ett sådant sätt att hela min tillvaro bli grå eller svart flera dagar..
Är det psykolog som gäller?? I så fall ringer jag direkt.
Det är väl det här som är det fina med att vara ett hängivet fans, man åker berg o dalbana mellan hopp o förtvivlan. Lika förkrossad o psykiskt nere över en mängd förluster lika tokglad blir man över vinst. O ju sämre det har gått desto mer hysteriskt glad blir man över en lite framgång o greppar tag i detta lilla halmstrå för att man inte ska gå under. O lika snabbt som man har blivit glad lika snabbt är nån liten nego där o säger det var väl ingenting! Men det är det som är tjusningen att vara ett fans, dom känslomässiga stormarna!!!!
Jag använder både hjärta och hjärna hoppas jag. Tanke,kropp och själ. Men, styrs man av och lyssnar till magen för mycket blir man orolig, försöker undvika det. "Doktorn, jag har så ont i magen.." Likaså myror i brallan, då kommer man liksom aldrig ur virrvarret och yrar omkring med en stor kritisk kissblåsa och skvätter ner allt möjligt, men det är klart att det är bättre om folk skriver skit än bankar på frugan eller sparkar hunden..en avvägning kanske för vissa. Lyft huvudet lite, kämpa på, nästa gång, vi ska klara det.. etc. Men inte går jag heller omkring och visslar och trallar direkt efter förlust etc. Ilska, maktlöshet, besvikelse kan man lära sig hantera.
Realister..romantiska realister eller realistiska romantiker brukar jag tala om..en jäkla skillnad. Optimistisk realist? -javisst! Det låter fint..
Det jag V E T är att lagets kräftgång håller på att göra mig galen. Jag söker därför hjälp av doktorer, moderatorer, gladiatorer, gudar, lärljungar, överoptimister, mexicanare ja alla slag av människor som kommer att övertyga mig att det ändå finns ngt positivt i det hopplösa.
En tanke som slagit mig: Ska man blunda ännu hårdare när det inte går bra, eller dra ner volymknappen på min?
Eller uppsöka psykolog för sin överreaktion kanske?
rådbjer: En person som anser sig vara realist uppfattas oftast av andra som pessimist... Vet inte riktigt vad jag själv står... handlar väl om kraften i våra organ för stunden... Är det hjärtat eller hjärnan som talar... under själva matchena är det mest hjärtat men efteråt o före hjärnan tror jag...
250kg kärlek: Det jag undrar över är om det finns realister ibland oss? Vi talar om pessimister o optimister, men aldrig realister. Är en realist en pessimist i det här forumet? Eller är det tvärtom? Vore intressant att få reda på var gränsen dras, själv vill jag gärna se mig som en optimistisk realist.
250kg: Först håller jag med dig om att det är lätt att tänka med hjärtat istället för hjärnan..! Vad som skulle få mig "lite" ur balans skulle vara om jag såg att grabbarna inte jobbade. Då skulle jag bli sur... Ja,jag lider med våran placering men jag lider ännu mer med grabbarna som jag tycker jobbar och sliter så hårt match efter match... Så på något sätt överlever man genom att säga "nästa match,då jä***"
250kg kärlek: Det (kanske) räcker med att vi ALLA anstränger oss lite och slänger en blick då och då! Utdelar långa straff och dryga böter! Det är melodin för att få bukt på det hela! Nu säger jag inte att det är klacken som gör det för det vet jag att det inte är! Men när man löser medlemskap i Supporterklubben så borde man få skriva på ett policy-kontrakt också för att med all önskvärd tydlighet visa sin ståndpunkt i frågan! Man kanske skulle trycka upp tröjor också med Timrå-emblemet på och med texten bak på ryggen "Say No To Sabotage"... det skulle vara banbrytande och (kanske) fler klubbar hakar på om vi drar igång det!
Vad man gör nu är att lägga alla pengar (även sparade verkar det som) på att reda ut situationen som råder. Trots vinst finns tecknen på en tung och slitsam vinter och vår. Visionen att skapa ett nytt palats har man kastat i högen "framtid." Det är bra. Förståelsen över en degradering ( på alla håll) verkar man numer kunna "ta på", vilket känns som en halv seger. Många poäng kvar att kriga om, där Timrå med stor sannolikhet kommer att ta en hel del. Hoppas det räcker. Mitt Timråhjärta säger så, men jag har fått för mig att jag tänker mer med hjärtat än hjärnan många gånger när Timrå Ik diskuteras.
Dessutom har jag inte varit med lika länge som många av Er som kan detta med att ta motgångar på ett positivt sätt. Jag jobbar på det och försöker finna varje litet halmstrå när det känns tungt. Men jag kommer aldrig sluta beundra er som har förmågan att se ett litet ljus i en till synes nattsvart situation. Att ni aldrig har förmåga att klaga. Jag har ställt mig frågan vad som händelsevis skulle kunna få er att inte älska läget!? Finns det någonting? Lider ni med timrås placering? Berätta gärna. Jag har så förbannat svårt att ibland se saker med era ögon. Men jag beundrar det!
Exakt så var det väl inte... I krig är allt tillåtet. Man kan väl ändra sig.. och välja att satsa på sportsidan ist. för att överta Isstadion från kommunen och sätta igång med kostsamma renoveringar i dagsläget. Men var inte så katastrofinriktad -känn rytmen just nu.. Jag tycker det verkar realistiskt tänkt. Men det är bra att på sikt göra något förståss. Långsiktighet är ett ovanligt ord i dessa tider. Rätta mun efter matsäck börjar finnas som begrepp men precis som panikslagna kossor på de brända slätterna riskerar folk att prata om tåg som gått och ett liv i evig limbo med ett lag som aldrig kommer igen förrän de där 18 åren gått. Jag ser det annorlunda, min kärlek är rostfri. Tåg har kommit och gått genom åren.. kulturen bär oss vidare i evighet. Vi gör allt i vår makt att hålla oss kvar o c h ännu är inte spelet slut.
Made: Någon annan figur som kan tjäna som mascot, för oss? Kapanen kan ju tänkas byta ut hjälmen också, när han skaffar ny plockhandske i mellandagarna. Då står vi där med alla Kermit´ar...
Madde: Svarar dig här, angående muppar och fragglar. I fragglarnas värld är vi supportrar Doozerna, vars liv går ut på att bygga upp, sånt som andra sedan raserar. Vi bygger upp förhoppningar om att gårdagens match var vändningen - hur långt hinner vi bygga, innan någon raserar allt? Måtte det hålla säongen ut, så finns stommen till nästa års elitseriebygge. Svaret har isens riddare, första delsvar i Malmö, i morgon kväll.
Ursprunget är oftast England eller internationell fotboll, vet inte exakt med denna men det går att ta reda på.. Se tråden nya ramsor för mera inspiration. Jag skulle aldrig jämföra klackar Madde...högklackat?
Ser att bygget av den "nya" ishallen kan komma att skjutas på framtiden. Allt hänger på om Timrå klarar nytt elitseriekontrakt. Om inte- ja då läggs det på is ( om man säger så.)
Nytt Es- kontrakt= ny ishall! Det känns viktigt att vi klarar denna säsong med förnyat kontrakt när säsongen är slut. Jag skiter i om det blir via kvalserien, bara vi hänger kvar.
ernie eagle: Helt enkelt att vi kanske kan agera med större beslutsamhet än domarna verkar kunna göra- eller rättare sagt ledningen i domarkåren. När man knappt agerar efter det Rehnberg gjorde är det svårt att se ngn ljusning i nivån vad som är tillåtet eller inte på hockeyplan.
Däremot är dina funderingar på vad vi andra kan göra kloka. Att man har råd att kasta bort pengar är en sak, men att det kan drabba spelare i allmänhet och laget i synnerhet är förkastligt. Det kan vara en sån viktig spelare som Zäta som skrinnar över myntet. Måtte det vara andra än Tik- supporters som agerar så här. Vi måste väl ha lite mer innanför pannbenet.
Friskan: Det är sant! Han blev utslängd också! Men hur vet vi att det inte händer igen? Det ska vara hårda straff så att dom fattar vad det är dom sysslar med! Det får vara slut med mjäkigheten nu! Vi har haft en hög toleransnivå och vi har fått oförtjänt med kritik i tidningarna för hur dåligt vi uppträder i motgång! Fastän det många gånger är personer utifrån som syndat och "råkat" stå i Timråklacken! Jag mår illa när jag ser hur föreningen i mitt hjärta - TIMRÅ IK tar skada för någonting så vidrigt som myntinkastning på isen, för det borde egentligen inte få ske! Vi ska gå i bräschen som ett föredöme för spelare, ledare, funktionärer, domare, publik, ungdomar etc. Vi ska inte apa efter "Black Army", "Blue Saints" m.m. Det är en sak att skrika och leva om från läktaren men när det övergår i fysiska handlingar då har vi gått för långt! Jag hoppas du står bakom mig?
HH: Böterna för Timrå IK är säkert betydligt högre men jag syftade på att den enskilde skulle få betala 1000kr i böter till föreningen! På något sätt måste vi ju avskräcka dårarna från att få fortsätta sin verksamhet, ha en slags störningsgrupp! För det är ju inte första gången det sker och jag vill få ett SLUT på detta! Jag är t.o.m. beredd att ställa upp och hjälpa till, helt idéellt utan någon som helst form utav ersättning - eftersom jag ÄLSKAR TIMRÅ!
HH: Vi gör tvärtemot vad domarna gör. Blundar inte för händelser, vi kör inte med kompensation, vi är helt enkelt djävulskt stereotypisk i våra bedömningar när det gäller vår bedömning av inslängda slantar på isen!
HH: Eller så får dom betala 1000kr i böter! Det (Kanske) inte låter som så mycket men faktum är att det inte är så jäkla roligt att betala räkningar och inte få någonting för det! Pengar som skulle ha kunnat gå till sprit, resor, kläder, mat m.m.
Dom skulle definitivt få sig en tankeställare! Vi måste med krafttag visa vår avsky och vårt ställningstagande i denna fråga!
Att några få ska få förstöra och rasera allt det fina vi i Timrå Supporterklubb byggt upp under 40år vägrar jag acceptera! För det är ju "klacken" som blir uthängd i media fastän vi inte bär någon skuld i det hela! Det är det som är det fula med kråksången!
HH: Så sant som det är sagt! Jag tog upp det här ämnet tidigare då det kastades in saker på isen och jag vill inte ge dessa IQ-befriade och obegåvade människor så stort utrymme för sina illdåd för då har dom lyckats med sin målsättning att få uppmärksamhet! Dom skall avstängas 1år och sedan "prövas" på nytt om dom mognat och upprepar dom sig blir det 2år och händer en tredje gång så blir det livstids avstängning! Det är mitt förslag för att få bort dessa "rötägg" från Timrå Isstadion!!!
Just dessa spänningar mellan spontan vild glädje o denna tomhet som infinner sig vid motgång o förlust går inte att förklara.
Det blir en passion som man inte kan vara utan. Tänk så många minnen man har i samband med sport; segrar som förluster.
O precis som du säger så lär man sig att hantera sina känslor, fastän det känns i hjärtat. Fast en del lär sig nog aldrig, dom utan hjärceller tex. som tror att man måste få visa sina utlopp genom att förstöra. Dom är få men tyvärr så märks dom mest!