El Aka Ali: Tittade just i gamla hockeykalendrar och det dräller av lagnamn som inte existerar i dag. T.ex: Kågedalen, Groko, Järved, Clemensnäs, Rönnskär. Om du har tillgång till katalogen från -74 så finns Granö med där. Då spelade de i div 2 Norra B. Själv har jag ingen katalog från de åren då Granö spelade i div. 1.
Dream Team: Laget Granö, från Lyckseletrakten, spelade en eller två säsonger i den tidens allsvenska. I laget fanns f.ö. en liten kvick forward som jag tror fortfarnde bor i Ånge. Han spelade och var tränare där i slutet av sin karriär. Jag tror han jobbade på Fuji-labbet innan det lades ner.
El Aka Ali: Granö? Är du säker på att laget som Timrå mötte hette så? Jag kan med all säkerhet garantera att man nog aldrig mött ett lag med det namnet i tävlingssammanhang i vilket fall. Det blir hem och rota i arkiven idag igen tror jag....
Dream Team: Apropå roliga hockeyepisoder vad gäller Timrå IK. Året efter att man åkt ur ES där i början på 80-talet. Så såg jag ett antal matcher mot knepiga lag som Clemensnäs och Granö. Matchen mot Granö var speciell. Så fort Tik fick spela en man kort, då gjorde man mål. Spela man 5 mot 5 då gick det sämre. Då kunde man släppa även några mål bakåt. Hur som hellst så vann TIK matchen, men som du ser så var det inte så bevänt med skärpan. Inte förrän de spela 4 mot 5. Då tog man i lite grann. Liknande var en match mot Clemensnäs. Det var som om all injobbad hockeykunskap bara användes i nödfall. Hade hela tiden känslan av att TIK-arna kände sig våldsamt överlägsna och spelade därför mycket nonschalant. Den där känslan att de kunde så oerhört mycket mer än motståndarna, förföljde laget under många år. Nu är det andra värderingar som gäller och tur är väl det.
El Aka Ali: Men både Rolle och Tomas var ju åter i Timråtröjan till säsongen 1988/89...? Det blev närapå två säsonger för Rolle i Flyers och nåt liknande för Claesson i Flyers och sedemera Njurunda. Ja, Heffners/Ortvikens IF var väl rätt starka på den tiden med. Jag minns att man kvalade till division 1 nåt år, eller man var åtminstone riktigt nära. Henrik Sandström ledde väl målskyttet, om jag inte minns totalt galet. Sedan stöp det i vanlig ording på brister i kassan.
Dream Team: Claesson gick till Njurunda och efter nägot år kom även Rolle dit. Det var under åren då NSK var riktigt bra och hade ett klart högre publiksnitt än TIK.
El Maco: Jepp, det var Flyers som Rolle gick till, efter att ha varit lite väl rak med vad han tyckte och tänkte om den i hans ögon inte helt eminenta träanrduon Brown/Edin. Gick Claesson samma väg? Tråkigt att Flyers la ner, förresten.
Jag hade också mina luckor där i mitten av -80-talet. Från -87 och framåt fram till det jag förflyttade mig ner till västkusten nu i vintras går det nog att räkna de matcher jag missade på mina bägge händer. Det var inte särskilt många i vilket fall. Ja, vad gäller hemmamatcher, alltså.
Det var ju så glest befolkat att man kunde välja och vraka var man satt. Biljettkontroll på sittplats? Ytterst ovanligt... I allsvenskan 1986, var det väl (?) förlorade Timrå i ladan mot S/G Hockey med 2-16. Jag kommer t.o.m ihåg att det var Dick Nyqvist med familj som satt framför mig och beklagade sig högljutt över vad vi alla fick uppleva.
Första hemmamatchen måste ha varit i barnvagn eller nåt. Första borta var förmodligen en SCA-cup skärningen sjuttiotal eller åttiotal. Första "riktiga" bortamatchen i baksätet på farsans Renault mot Modo i elitserien 81. Därefter lucka några år innan det blev resor i andra baksäten till Husum, Sollefteå och Härnösand samma säsong som Jocke Nilsson gjorde debut.
För övrigt tror jag att svaret på var Rolle spelade den knappa säsong när han och Thomas Claesson råkade i luven med tränaren (Javafan hette han? Brown? Var det Stephen Brown?) är Bergeforsen. Eller var det Heffners?
Dessutom har jag minnen av rökning under match, man kunde stå under den ihåliga träläktaren och röka.
Men det jävligaste minnet är när man skulle kissa i pausen, det var en toalett under läktaren, utan dörr. Där stod jag, visste att arton gubbar stog bakom min rygg och väntade på att jag skulle bli klar.
Nån som tror att det funkade fint, ja utom Lillen Eklund, då?
Dream Team: Dream Team: Det sorgliga är att jag inte minns matchen så mycket...
Jag hade äntligen fått ihop det med flickan jag höll kär. Mitt hockeyintresse var normalt, kolla VM, se Sverige bli förnedrat av ryssarna så till den milda grad att man till slut hoppades att Tre Kronor skulle torska tvåsiffrigt! Så såg det ut på sextio- sjuttiotalet!
Åsså säger drömtjejen: "Vi ska åka till Timrå, du och jag, och gå på hockey!" -Varför Timrå?, svarar jag. "Jo min storebror håller på MoDo, och därför håller jag på Timrå!"
Ett begripligt argument, jag har själv en storebror!
I Timrås ishall, inlindade i samma halsduk satt vi och frös och såg Strimma göra sin klassiska "hämta bakom kassen, upp genom mittzon, finta slagskott, men runda backen och göra mål"
Finns det nåt annat än kapitulation?
Viss kärlek tar slut... men inte kärleken till Timrå IK!
( och storebror är chefredaktör för en stor liberal tidning i stan, ni vet den tidning som ständigt tippar matcherna, och alltid fel...)
El Maco: Jag tror att du blandar ihop Fuhrbergarna lite nu. Det finns en fd konstapel Fuhrberg som förövrigt har en son som spelar i J-18-laget i Timrå IK...
Dream Team: Jösses. Det där ger otvivelaktigt distans till dagens små bekymmer.
Vad gäller första matchen var det nog första play off-matchen mot Strömsbro (eller möjligen den andra, de vann ju bägge stort och det enda jag minns från matchen är att jag tyckte lite synd om Strömsbro...) i samma kval 1981. Från att knappt brytt mig om hockey blev jag fast i träsket och jag har därefter aldrig lyckats ta mig ur...
81-83 typ satt jag på Norra läktaren mitt emot klacken. Jag och en kompis brukade stå alldeles vid räcket och sedan smita över när matchen började. Så länge vi inte var i vägen för press etc som satt där inne så såg funktionärerna mellan fingrarna lite (Det var ju så mkt folk så de tyckte väl synd om oss som inte såg så bra...)...
När så publikintresset började falna och Södra läktaren inte var så fullpackad så smet man över dit istället. Draget där blev dock sämre och sämre och till slut blev man förvånad om några organiserade ramsor förekom. Säsongen 87 var jag troligtvis en av dem som såg Bergnäset. Dock var jag snål och brukade komma i andra och tillhör således ej de 69 betalande...
Nu är jag uråldrig men hart fortfarande ej kommit längre än ståplats. Å andra sidan har jag sett DIF-Timrå från en VIP-loge (Troligen första gången en Timråflagga hängt från ett loge-fönster i Globen) men det är en helt annan historia...
Hahaha du jag skulle ge många censurerade minnen hahaha gosse vilka roliga år. Var nästan bara riktiga Timråiter på den tiden i laget, hela juniorlaget ett par år syntes i målkvoten också lol. 1984/85 hade vi en medelålder på 19,6 år i laget ändå krävdes det elitserien suck.
Jaru skriva om minnen här skulle det bli censur hahahaha
gud: Ja, nu var det alltså inte CRIF utan Bergnäsets IF (Brooklyn Tigers Unga HF, numer) som Timrå mötte den här vansinnigt mörka höstdagen 1987, när ofattbara 69 betalande åskådare plus en stackars jycke befann sig i Timrå Isstadion, då god för 9 000 åskådare. Gott om platser var det..... Och till råga på allt förlorade Timrå matchen med 5-6. Sällan eller aldrig har väl hockeyn i Timrå varit på lägre nivå än under den här tiden.
Bland övriga resultat under den här säsongen minns vi som var bl.a 3-5 mot Sollefteå, också det på hemmais (1 080 på plats, otroligt nog...). Matcherna mot Sundsvall då? Ja, vi vann varsin match. vi slog dom hemma (4-3) men föll i Gärdeladan (2-5). Där svek inte publiken iaf. 3 876 pers. såg matchen i Timrå, och 2 565 gästade mötet inne i Sundsvall. Publiksnittet den här säsongen landade på finfina (?) 676 åskådare. Faktum är att vår lokalkonkurrent då trodde sig vara väldigt mycket bättre än oss. Man hade ju lyckats placera sig bättre än Timrå i seriespel för första gången någonsin. Som svar på detta ville nu Sundsvall Hockeys ordförande att Timrå IK skulle bli farmarklubb (!) till Sundsvall Hockey.... känn på den!! Rivaliteten mellan klubbarna var större än någonsin efter det uttalandet. Faktum är att funnits idéer tidigare om en sammanslagning mellan klubbarna. Detta var inte lika aktuellt efter det här... Wonder why..? ;-)
Självklart missade vi allsvenskan också. I playoff 1 slog vi dock ut Mora i två raka, men föll sedan mot Väsby (som då kom från elitserien..) i playoff 2efter att ha förlorat den tredje och avgörande bortamatchen med 2-7.
69 betalande åkådare är en alldeles fantastiskt dålig siffra. Men den beskriver på ett väldigt bra sätt de vibbar som fanns i Timrå på den tiden. Man hade ett lag som var i full färd med att komma på fötter igen efter ett -80-tal där ordet kris fanns ständigt närvarande. Man gick den här säsongen faktiskt med vinst - 60.000 kr. för första gången på mycket länge. Lagbygget började faktiskt styra till sig lite, även om det var sparbössa med det mesta. Allas vår Jocke Nilsson kom ju från AIK det här året. Tomas Gatehag, Jerry Friman och Roger Olsson var andra nyförvärv. Skytteligan vanns föga överraskande av hårsvallets okrönte konung - Joakim Nilsson på 18+30 på 37 matcher. Vem stod i mål då? Ja, kan det ha varit nån annan än Tore.....
Efter den här säsongen försvann en av de riktiga profilerna från laget, nämligen Rolle Westin. Ja, enbart för att återvända säsongen efter. Är det någon än han själv som kan ge svar på vilken klubb han lämnade Timrå för, säsongen 1988/89? ;-) (Rolle, du kanske kan ge oss fler minnen från den här tiden?)
Detta sätter i alla lägen ett väldigt bra perspektiv till hur saker och ting ser ut nu för tiden. För att ens få chans att se elitseriehockey var man då tvungen att åka upp till Kempehallen... ja, så var det, känn på den... ja, jag får en alldeles fadd smak i munnen. Hualigen!
Ja, Tomas, tiderna är sannerligen annorlunda idag...... tur är väl det!
Vi återkommer garanterat vid ett senare tillfälle med lite fler återblickar på tider som flytt, positivt som negativt. Det är med all säkerhet inte alla som ser Timrå spela idag som såg matcherna eller ens var född på den här tiden.
Själv var jag här inne på min sjunde säsong som Timråsupporter. Den första match jag överhuvudtaget kommer ihåg att jag sett med Timrå var i kvalserien 1981 där vi förnedrade Leksand med 6-0 inför 7 153 fanatiska åskådare. Varför jag var fast efter det behöver jag inte beskriva vidare... Vi avancerade ju åter till elitserien efter det kvalspelet.
Det skulle vara intressant att höra vilka som kommer ihåg sin första match man såg Timrå spela. Jag minns i vilket fall var jag allra oftast befann mig under matcherna. Eftersom att siffrorna under den följande elitseriesäsongen åtminstone till en början var väldigt höga fanns det ju ingen chans i världen för en liten palt på tio bast att se något från vanliga ståplatsläktaren. Därför gick "flykten" till den där avsatsen som då fanns på läktaren mittemot klackläktaren. Där kunde man om man var j-vligt snabb att ta sig dit, t.o.m få sitta och se matcherna. Ja, alltmedan WÖ Kalle sprang runt i ladan och sålde sina lotter.... ojojoj, det var tider det.
Nej, nu tänker jag sluta innan jag blir långrandig i onödan. Men löftet står fast när jag säger att det blir fler gästspel från gamla och (oftast) goda tider... adios så länge!
Herminator: Efter en vecka eller 2 i fält var ju tom Major Österholm riktig söt...;)
Känner att det har varit alldeles för lite hockey i denna tråd nu en stund så jag vill veta om det är någon härinne som vet när signaturen 30 gjorde sitt första o sista mål för TIMRÅ IKs A-lag..??
gud: Ahh, du menar Bosse Eriksson? Det var en stor grabb! Fick även jag hjälp av honom på KA5 på den gamla goda tiden. Sjuksysterskola och allt annat trevligt i stan ...drömmer sig bort... (c;
kerosene: Lasse Fuhrberg då? Han var väl skaplig ;-) Hade väl sin hemmabas i Ö-sund innan han hamnade i Sundsvall, sadlade om, blev assisterande tränare i Sundsvall Hockey om jag inte missminner mig?
gud: Grundström skulle väl egentligen dömma elitserien men pallade aldrig kondistestet. Hgan var väl okej, bättre än Huring iaf. Ljusår bättre än vissa elitseriedomare idag som Winnerborg
JD: Han är distriktsdomare i Västernorrlands innebandyförbund. Dömer väl så högt upp som i division 1, har jag för mig. Poffa vet säkert bättre som domarkollega!? ;-)
På tal om gamla domare. En som åtminstone hade känsla för spelet var ju Grundström. Han tyckte jag var riktigt bra (fastän man gnällde på vissa domslut).
Otroligt att publiken buar när Lilja gör mål. Om det är några spelare i Timrås trupp man skulle tro att Luleåsupportrarna kunde unna ett mål åtminstone på försäsongen, så är det ju de som var med och gav dem det efterlängtade guldet för bara några månader sen…
