Hur är det Oldmans knarkande snut säger i Leon, 'I like these calm little moment before the storm'. Småseg biljettförsäljning, oengagerade försök till munhuggning här inne. Själv har jag icke alls taggat upp än. Nästan så att jag inbillar mig att denna kvartsfinalserie kommer att kännas mindre larger-than-life än förra årets. Men. Det är givetvis självbedrägeri. När pucken går i spel, målen trillar in och tacklings-efterspelet går i gång här inne...då jävlar. Då är det på allvar igen.
Detta kommer givetvis bli en riktig jävla holmgång till kvartsfinalsserie, Igen. Utgången känns helt omöjlig att sia om. Ska jag försöka mig på någon form av profetia börjar jag med att tvärsäkert slå fast att det inte kommer att gå till sju matcher. Och jag tror att Timrå, om man nu mäktar med en seger i kväll, kommer att vinna även nästa match i Övik. Då är det kraftigt slagläge i match tre på hemmaplan. Det omvända - att Modo vinner i kväll och sedan i Övik - är givetvis också ett möjligt scenario. Men jag tror inte att dom gör det. Jag tror dock att det överläge dom skaffar sig genom att direkt bryta timråserven i s f ger dom serien.
Summa summarum: kvällens match är jävligt viktig (nähä?). Särskilt för Timrå. Modo är regerande mästare, och man har ett kollektivt minne av att krångla sig ur dödliga grepp från i fjol. En förlust i första matchen, på bortaplan, är ingenting som kommer att skaka dom nämnvärt. En uppföljnings-bitchslap på hemmaplan, däremot...då snackar vi övikska struphuvuden låsta i falsettläge. En underbar tanka att plocka fram så här timmarna före nedsläpp.
Det ska i a f bli jävligt skönt att äntligen få skåda ett Timrå utan skyddsnät. Många - undertecknad inkluderad - har hela säsongen kört med ett psykologiskt försvar i form av 'vänta tills slutspelet, det är då det gäller'. Nu är vi där. Nu existerar inte 'senare' längre. Nu måste bomben brisera. Så kom igen, Timrå. Nu är det fanimej dags att sätta ner foten.
Rip Kirby: Om du har ännu mer tid över på semestern, varför inte se en hel match med Lill-Strimma... Detta är den klassiska VM-matchen mot ryssarna från 1970 med Arne Carlsson-målet.
Men. Det är givetvis självbedrägeri. När pucken går i spel, målen trillar in och tacklings-efterspelet går i gång här inne...då jävlar. Då är det på allvar igen.
Detta kommer givetvis bli en riktig jävla holmgång till kvartsfinalsserie, Igen. Utgången känns helt omöjlig att sia om. Ska jag försöka mig på någon form av profetia börjar jag med att tvärsäkert slå fast att det inte kommer att gå till sju matcher. Och jag tror att Timrå, om man nu mäktar med en seger i kväll, kommer att vinna även nästa match i Övik. Då är det kraftigt slagläge i match tre på hemmaplan.
Det omvända - att Modo vinner i kväll och sedan i Övik - är givetvis också ett möjligt scenario. Men jag tror inte att dom gör det. Jag tror dock att det överläge dom skaffar sig genom att direkt bryta timråserven i s f ger dom serien.
Summa summarum: kvällens match är jävligt viktig (nähä?). Särskilt för Timrå. Modo är regerande mästare, och man har ett kollektivt minne av att krångla sig ur dödliga grepp från i fjol. En förlust i första matchen, på bortaplan, är ingenting som kommer att skaka dom nämnvärt. En uppföljnings-bitchslap på hemmaplan, däremot...då snackar vi övikska struphuvuden låsta i falsettläge. En underbar tanka att plocka fram så här timmarna före nedsläpp.
Det ska i a f bli jävligt skönt att äntligen få skåda ett Timrå utan skyddsnät. Många - undertecknad inkluderad - har hela säsongen kört med ett psykologiskt försvar i form av 'vänta tills slutspelet, det är då det gäller'. Nu är vi där. Nu existerar inte 'senare' längre. Nu måste bomben brisera. Så kom igen, Timrå. Nu är det fanimej dags att sätta ner foten.