Timrå IK

Noterar, med en puls fortfarande allt annat än hälsosamt hög, att min profetia inför kvartsfinal 1 håller. Timrå vann första och följde upp med en drypsäker viktoria i afton. Men: det är på lördag det gäller. Förlust där, och Modo bryter tillbaka serven direkt. En klassisk holmgång att vänta. Tyckte matchen blev förvånansvärt snäll, även om det började hetta till lite i sista. Coolt av Wernblom, eller nåt.

Första peridoen underbar att skåda. Pang-pang. Dessutom två i ramen. Ren avklädning. Lite onödigt försiktigt i andra, vilket gav Modo det tillfälle dom behövde för att flytta fram positionerna. Pärssinens aktion det som blev tungan på vågen. 1-3 gav nerver, men i tredje perioden låg man betydligt bättre i banan och kunde kontrollera modoförsöken.
Och vad fan har hänt med PP-spelet? Är det fem på två matcher nu? Sanslöst. Nu har vi - eller har i a f haft i de här två matcherna - precis ett sådant vapen som man behöver för att stänga butiken.

Som sagt: sjuk match att vänta på lördag. Modo måste upp ett antal snäpp. Frågan är om man kan. Det förnekas bestämt att det finns någon form av mättnad i laget, men...nog ser det aningens bekvämt ut. Och det närmast absurda gnället på domaren i varje jämrans avblåsning vibbar disharmoni. Dom trivs inte alls i den här kvartsfinalserien.

Som sagt 2: Krizan måste vara tämligen seriöst skadad. Fysiskt, alltså. Han silar väldigt behagligt, släpper märkliga returer och beter sig allmänt virrigt. Tror knappast att det är en nackdel att spela Zaijkowskivoskiwj i det här läget. Varken för Timrå eller Modo.

Vad gäller spelarbetyg i Timrå, så...känns helt onödigt. Detta är ett lag som spelar. en fet jävla maskin som bara går in och kör. Jag blir faktiskt rörd till tårar av det jag bevittnar. Detta är en helt ljuvlig tid. Och, som jag alltid brukar säga: hockey är en underbar sport!

Slutligen - ett stort jävla men i allt detta: inte ett jävla skit är vunnet än. Två matcher är två matcher. No more, no less. Nu laddar vi om.