Börjar bli lite krystat att hitta på anledningar till att den här kvartsfinalserien fortfarande är ett krig med oviss utgång, men...än har som bekant inte Warg sjungit. 'Den som accepterat sitt öde är den farligaste motståndaren', som Tor Modéen hade för vana att uttrycka det. Modo är i princip ute, and they know it. Och därmed har dom egentligen ingenting kvar att förlora.
Än kan det gå åt helvete. Om Timrå helt plötsligt börjar fuska och förlita sig på Modos fortsatta sugighet kan det straffa sig direkt. Dom måste hållas kort. Och vi måste utgå från att dom kommer att kasta sig ut som svultna tigrar på isen, redo att offra varenda ben i kroppen för ett inlägg i offensiv zon. Läser man modolidboken vill man ge sken av a) ingen bryr sig om hur det går i den här kvartsfinalserien eftersom man, gääääsp, fortfarande är så blassé efter att ha vunnit guld, samt givetvis b) att det inte är konstigt att Timrå ser bra ut eftersom Modo är så genomusla av alldeles egen kraft. Något ligger förmodligen i det senare (det förstnämnda tror vi också på, så klart. Det är inte alls en psykologisk försvarsmekanism, nä-ä då). Modo har varit svagare än befarat, och dom har inte alls haft något att sätta emot Timrå. Till stor del beroende på att Timrå verkligen gett allt i alla situationer där ute. Fortsätter Timrå så och möter ett Modo som plötsligt fått en Lidnersk knäpp, så...har man fortfarande en god chans att vinna. iktigt god, till och med. Är man inte förberedd däremot, så smäller det. Och har det smällt en gång kan det smälla en till. Och med 3-2 i matcher är serien riktigt obehaglig igen.
Så, Timrå. För hockeyns och estetikens lagar: avsluta jobbet.
'Den som accepterat sitt öde är den farligaste motståndaren', som Tor Modéen hade för vana att uttrycka det. Modo är i princip ute, and they know it. Och därmed har dom egentligen ingenting kvar att förlora.
Än kan det gå åt helvete. Om Timrå helt plötsligt börjar fuska och förlita sig på Modos fortsatta sugighet kan det straffa sig direkt. Dom måste hållas kort. Och vi måste utgå från att dom kommer att kasta sig ut som svultna tigrar på isen, redo att offra varenda ben i kroppen för ett inlägg i offensiv zon.
Läser man modolidboken vill man ge sken av a) ingen bryr sig om hur det går i den här kvartsfinalserien eftersom man, gääääsp, fortfarande är så blassé efter att ha vunnit guld, samt givetvis b) att det inte är konstigt att Timrå ser bra ut eftersom Modo är så genomusla av alldeles egen kraft. Något ligger förmodligen i det senare (det förstnämnda tror vi också på, så klart. Det är inte alls en psykologisk försvarsmekanism, nä-ä då).
Modo har varit svagare än befarat, och dom har inte alls haft något att sätta emot Timrå. Till stor del beroende på att Timrå verkligen gett allt i alla situationer där ute. Fortsätter Timrå så och möter ett Modo som plötsligt fått en Lidnersk knäpp, så...har man fortfarande en god chans att vinna. iktigt god, till och med. Är man inte förberedd däremot, så smäller det. Och har det smällt en gång kan det smälla en till. Och med 3-2 i matcher är serien riktigt obehaglig igen.
Så, Timrå. För hockeyns och estetikens lagar: avsluta jobbet.