Jimmy: I mitt länktips finns utbildningsbidraget i sin helhet.
Om du nu tycker att det är så himla dåligt så förstår jag inte att du kan anse "att det vi hade innan var bättre". För det som det handlade om då var betydligt högre summor än vad utbildningsbidraget idag generellt fastställer och i stort liknar det precis det system vi har idag.
"Dvs att de inte fick ett öre för sina talanger". Skojar du eller?
Då var det också helt oväsentligt om en spelare stod under kontrakt eller inte, för transfer, äh "utbildningsbidrag" skulle ändå alltid utbetalas. För en kontraktslös spelare kunde klubbarna begära vilka fantasisummor som helst. Detta innebar att "massvis" med spelare under årens lopp blivit så kallade ettårsfall. Då fanns inte den möjligheten att sticka utomlands och om man ändå gjorde detta så innebar det framtida repressalier (man straffade ut sig inom det svenska systemet).
Ett system som gjorde att det kostade ofantligt mycket mer att plocka svenska talanger/juniorer från underliggande serier än vad det gör idag. Vilket i sin tur ledde till att man i mycket större utsträckning lät bli, i motsats till vad som sker idag
Som framgår av länktipset så borde det vara betydligt billigare att hämta spelare från Allsvenskan än att plocka spelare från varandra inom ES. Alltså en motorik som på sikt borde gynna svenskarna inom hockeyn om vi tittar ekonomiskt. För inte vimlar det direkt av spelare som gjort 20 A-kamper i ES-lagen? Så varför vi har kvalitativa utlänningar i ligan kan ju bero på andra orsaker än just de ekonomiska inom utbildningsbidraget. För varför hade annars Finland mer utlänningar i SM-liiga gångna säsong? De har ju inget "utbildningsbidrag".
Det är väl ännu inte "många unga stjärnor" som väljer att spela juniorhockey i Nordamerika istället? Kan väl knappt vara en handfull denna säsong och hur många av dessa är egentligen potentiella stjärnor? HV:s Jonas Johansson är en av dem som kommer att spela j-hockey i Nordamerika denna säsong. Men vad det har att göra med utbildningsbidraget övergår mitt förstånd. Förklara gärna den sammankopplingen.
"Massvis med äldre erfarna svenska spelare blir för dyra och måste söka sig utomlands eftersom inga svenska klubbar vill betala för dem."
Massvis? Då kan du givetvis, så här på rak arm, ge 10 exempel på sådana spelare? Om vi tittar på DEL, hur många svenskar spelar där för att de får betydligt bättre betalt och hur många gör det för att de måste, på grund av "utbildningsbidragets" karaktär?
Att processa mot Bosman-domen måste väl ändå anses som ganska meningslöst? Ett beslut från Europas högsta juridiska instans som dessutom är prejudicerande rubbar man inte på. Är det inte bättre att anpassa sig till verkligheten?
"Utbildningsbidraget" är ju ändå ett sätt att kringgå de värsta konsekvenserna av Bosman-domen. Kanske hade det varit bättre att man behållit transferna genom att kalla dem "uppmuntringsbidrag" istället. Fast då kanske någon djuping reagerat när Mikael Simons gick tillbaka till Mora. - "Vad jag hört var ingen ledsen alls i Timrå när han gick tillbaka. Så "uppmuntringsbidraget" slår helt fel i detta fall".
Att tro att det går göra om "utbildningsbidraget" till något som just bara handlar om utbildning är helt befängt. Troligen skulle det behövas ett helt departement för att bena upp de problem som uppstår. Ett departement som då skulle bekostas av SIF och i sista ändan klubbarna inom svensk hockey. Skall TIK:s knattehockeyskola undantas? Det tycker iaf Farbror Bosses sommarhockeyskola för 14-15 åringar. Tranås AIF skriker i högan skyn, Stefan Liv var ju utlånad till oss och gjorde 20 matcher på seniornivå när han själv bara var junior. Lösningarna till detta "utbildningsbidrag" kommer att få kinesiska askar att framstå som enkla och sofistikerade.
Tycker annars att anhängarna till de klubbar som inte uppvisar "enorm" ekonomisk soliditet borde skänka "utbildningsbidraget" en tacksamhetens tanke. I dagsläget har väl FBK 23 millar, MoDo 16-17 millar och HV 11 millar på bankboken. En transferfri, äh marknad utan "utbildningsbidrag" gynnar ju i första hand sådana lag. Dessa väljer och vrakar medans övriga lag, som inte hänger med i lönekarusellen, bara har att titta på.
Ett ytterligare scenario med transferfri marknad blir det när klubbarna bolagiserar verksamheten. Detta ger möjlighet för vem som helst att gå in och "investera". I värsta fall kan man tänka sig att någon kontinental miljardär får för sig att skaffa ett svenskt lag som leksak. På 4-5 år kan en sådan intressent driva upp lönerna till katastrofnivåer och i stort brandskatta allt av värde och för den delen också fylla hela laget med utlänningar (kolla AIK). De rika klubbarna blir bara rikare och rikare, medans klubbar som idag kanske befinner sig i en uppbyggnadsfas får det allt jävligare i konkurrensen och är tvungna att lämna ifrån sig sina egenutbildade "stjärnspelare" utan ett öre i kompensation.
Men det viktigaste av allt är ändå att nästan 80% av ES-spelarna, kommer utifrån till ES-klubbarna. Så "utbildningsbidraget" gynnar i första hand lag i de lägre divisionerna, även om inte transfern är lika hög som då det gäller landslagsspelare som vandrar mellan olika ES-klubbar. När det gäller utbildningsbidraget så handlar det enbart om att antingen behålla det eller avskaffa det, finns liksom ingen medelväg. Med ett avskaffande så skulle jag inte bli förvånad om uppåt 50-100 lag försvinner från All-Div 2 under en 10-årsperiod. Det är pengarna från utbildningsbidraget som i stort håller dessa klubbar under armarna och är naturligtvis den primära anledningen till varför vi har ett dylikt system.
Utan tvekan så strider "utbildningsbidraget" mot en rad lagar förutom principen i Bosman-domen. Främst i den om "rörlig arbetskraft" inom EU. Ett lika stort brott mot dessa lagar vore att inskränka för övriga EU-medborgare, att utöva sin yrkesprofession i ES (alltså begränsa antalet utlänningar). I Finland har man haft sin gentlemen-agreement angående antal utlänningar som satts till 5. På grund av den fria transfermarknaden där och det faktum att ett fåtal klubbar kan köpa de spelare som de vill ha, så börjar det nu gnys i skiktet under. Man vill att regleringen slopas, så att fler klubbar kan skaffa sig manskap, som på allvar kan vara med och slåss om titlen i SM-liiga, då det inhemska manskapet inte räcker till för det.
Det börjar liksom bli upplagt för att både svensk som finsk hockey kan kommas att dras i långbänk inför juridiska instanser. Något som knappast kommer att gagna hockeyn, då det finns viktigare saker att fokusera på. Speciellt som utslagen från dessa domar inte på något sätt kommer att gynna svensk eller finsk hockey, dess egna verksamhet, inhemsk satsning eller fler juniorer i högsta ligorna.
Angående debatten om stängd ES, så är kommentarer överflödiga. Robert Pettersson artikel på Hockeymagasinet säger det mesta. Otrolig bra överblick, analys och research, mer än man kan säga om AB:s patetiska inlägg i debatten.
Blake Slåhan: Här kommer en ström av killgissningar, häng med! Till att börja med så håller jag inte helt med om att backarna var för dåligt involverade i det offensiva, jag köper att vi har/hade för få poängbackar (lyckas Freij ... | Läs mer
· 
Om du nu tycker att det är så himla dåligt så förstår jag inte att du kan anse "att det vi hade innan var bättre". För det som det handlade om då var betydligt högre summor än vad utbildningsbidraget idag generellt fastställer och i stort liknar det precis det system vi har idag.
"Dvs att de inte fick ett öre för sina talanger". Skojar du eller?
Då var det också helt oväsentligt om en spelare stod under kontrakt eller inte, för transfer, äh "utbildningsbidrag" skulle ändå alltid utbetalas. För en kontraktslös spelare kunde klubbarna begära vilka fantasisummor som helst. Detta innebar att "massvis" med spelare under årens lopp blivit så kallade ettårsfall. Då fanns inte den möjligheten att sticka utomlands och om man ändå gjorde detta så innebar det framtida repressalier (man straffade ut sig inom det svenska systemet).
Ett system som gjorde att det kostade ofantligt mycket mer att plocka svenska talanger/juniorer från underliggande serier än vad det gör idag. Vilket i sin tur ledde till att man i mycket större utsträckning lät bli, i motsats till vad som sker idag
Som framgår av länktipset så borde det vara betydligt billigare att hämta spelare från Allsvenskan än att plocka spelare från varandra inom ES. Alltså en motorik som på sikt borde gynna svenskarna inom hockeyn om vi tittar ekonomiskt. För inte vimlar det direkt av spelare som gjort 20 A-kamper i ES-lagen? Så varför vi har kvalitativa utlänningar i ligan kan ju bero på andra orsaker än just de ekonomiska inom utbildningsbidraget. För varför hade annars Finland mer utlänningar i SM-liiga gångna säsong? De har ju inget "utbildningsbidrag".
Det är väl ännu inte "många unga stjärnor" som väljer att spela juniorhockey i Nordamerika istället? Kan väl knappt vara en handfull denna säsong och hur många av dessa är egentligen potentiella stjärnor? HV:s Jonas Johansson är en av dem som kommer att spela j-hockey i Nordamerika denna säsong. Men vad det har att göra med utbildningsbidraget övergår mitt förstånd. Förklara gärna den sammankopplingen.
"Massvis med äldre erfarna svenska spelare blir för dyra och måste söka sig utomlands eftersom inga svenska klubbar vill betala för dem."
Massvis? Då kan du givetvis, så här på rak arm, ge 10 exempel på sådana spelare? Om vi tittar på DEL, hur många svenskar spelar där för att de får betydligt bättre betalt och hur många gör det för att de måste, på grund av "utbildningsbidragets" karaktär?
Att processa mot Bosman-domen måste väl ändå anses som ganska meningslöst? Ett beslut från Europas högsta juridiska instans som dessutom är prejudicerande rubbar man inte på. Är det inte bättre att anpassa sig till verkligheten?
"Utbildningsbidraget" är ju ändå ett sätt att kringgå de värsta konsekvenserna av Bosman-domen. Kanske hade det varit bättre att man behållit transferna genom att kalla dem "uppmuntringsbidrag" istället. Fast då kanske någon djuping reagerat när Mikael Simons gick tillbaka till Mora. - "Vad jag hört var ingen ledsen alls i Timrå när han gick tillbaka. Så "uppmuntringsbidraget" slår helt fel i detta fall".
Att tro att det går göra om "utbildningsbidraget" till något som just bara handlar om utbildning är helt befängt. Troligen skulle det behövas ett helt departement för att bena upp de problem som uppstår. Ett departement som då skulle bekostas av SIF och i sista ändan klubbarna inom svensk hockey. Skall TIK:s knattehockeyskola undantas? Det tycker iaf Farbror Bosses sommarhockeyskola för 14-15 åringar. Tranås AIF skriker i högan skyn, Stefan Liv var ju utlånad till oss och gjorde 20 matcher på seniornivå när han själv bara var junior. Lösningarna till detta "utbildningsbidrag" kommer att få kinesiska askar att framstå som enkla och sofistikerade.
Tycker annars att anhängarna till de klubbar som inte uppvisar "enorm" ekonomisk soliditet borde skänka "utbildningsbidraget" en tacksamhetens tanke. I dagsläget har väl FBK 23 millar, MoDo 16-17 millar och HV 11 millar på bankboken. En transferfri, äh marknad utan "utbildningsbidrag" gynnar ju i första hand sådana lag. Dessa väljer och vrakar medans övriga lag, som inte hänger med i lönekarusellen, bara har att titta på.
Ett ytterligare scenario med transferfri marknad blir det när klubbarna bolagiserar verksamheten. Detta ger möjlighet för vem som helst att gå in och "investera". I värsta fall kan man tänka sig att någon kontinental miljardär får för sig att skaffa ett svenskt lag som leksak. På 4-5 år kan en sådan intressent driva upp lönerna till katastrofnivåer och i stort brandskatta allt av värde och för den delen också fylla hela laget med utlänningar (kolla AIK). De rika klubbarna blir bara rikare och rikare, medans klubbar som idag kanske befinner sig i en uppbyggnadsfas får det allt jävligare i konkurrensen och är tvungna att lämna ifrån sig sina egenutbildade "stjärnspelare" utan ett öre i kompensation.
Men det viktigaste av allt är ändå att nästan 80% av ES-spelarna, kommer utifrån till ES-klubbarna. Så "utbildningsbidraget" gynnar i första hand lag i de lägre divisionerna, även om inte transfern är lika hög som då det gäller landslagsspelare som vandrar mellan olika ES-klubbar. När det gäller utbildningsbidraget så handlar det enbart om att antingen behålla det eller avskaffa det, finns liksom ingen medelväg. Med ett avskaffande så skulle jag inte bli förvånad om uppåt 50-100 lag försvinner från All-Div 2 under en 10-årsperiod. Det är pengarna från utbildningsbidraget som i stort håller dessa klubbar under armarna och är naturligtvis den primära anledningen till varför vi har ett dylikt system.
Utan tvekan så strider "utbildningsbidraget" mot en rad lagar förutom principen i Bosman-domen. Främst i den om "rörlig arbetskraft" inom EU. Ett lika stort brott mot dessa lagar vore att inskränka för övriga EU-medborgare, att utöva sin yrkesprofession i ES (alltså begränsa antalet utlänningar). I Finland har man haft sin gentlemen-agreement angående antal utlänningar som satts till 5. På grund av den fria transfermarknaden där och det faktum att ett fåtal klubbar kan köpa de spelare som de vill ha, så börjar det nu gnys i skiktet under. Man vill att regleringen slopas, så att fler klubbar kan skaffa sig manskap, som på allvar kan vara med och slåss om titlen i SM-liiga, då det inhemska manskapet inte räcker till för det.
Det börjar liksom bli upplagt för att både svensk som finsk hockey kan kommas att dras i långbänk inför juridiska instanser. Något som knappast kommer att gagna hockeyn, då det finns viktigare saker att fokusera på. Speciellt som utslagen från dessa domar inte på något sätt kommer att gynna svensk eller finsk hockey, dess egna verksamhet, inhemsk satsning eller fler juniorer i högsta ligorna.
Angående debatten om stängd ES, så är kommentarer överflödiga. Robert Pettersson artikel på Hockeymagasinet säger det mesta. Otrolig bra överblick, analys och research, mer än man kan säga om AB:s patetiska inlägg i debatten.