Kerstin_k: Det handlar om yrkesstolthet. Vi kanske inte kan fälla de ryska björnarna eller tigrarna ifrån Kanada. Men en medalj skall vi under alla omständigheter sikta på. Vi har gjort det förr och kan göra det igen.
Dessutom tror jag det är bra om det inte blir en överdriven hausse kring det svenska laget. För är det någonting vi svenskar är duktiga på så är det att övervärdera våran egna kapacitet och KRÄVA GULD på alla stora mäterskap oavsett om det handlar om hockey eller fickpingis.
Det gäller att se helheten och att vara ödmjuk inför uppgiften. Tron på sig själv måste man givetvis ha. Men det hindrar inte att man har respekt för motståndet. Dock inte en överdriven sådan. Man måste våga blicka framåt och se möjligheterna. Grip halmstråna och se sig själva som hjältar.
Först då kan det bli en realitet.
Om man hela tiden jobbar hårdare än sitt motstånd och aldrig ger slaget förlorat förrän matchklockan ljudit klart eller den feta damen sjungigt färdigt så kan man faktiskt försätta berg.
Jag ser fram emot VM med spänd förväntan men några överdrivna krav på guld kommer jag inte ha. Det får bli en positiv överraskning i sådana fall.
Ikväll blev jag grymt besviken på Sundsvall Dragons som mer eller mindre skänkte bort segern och guldet till Solna Vikings. Visst fasiken var de bättre i allt ikväll. Men sättet man förlorar matchen på är fullständigt oacceptabelt på denna nivå. När Sveriges två bästa lag gör upp i en final får ingen av parterna uppträda på ett dylikt sätt. Det finns inga ursäkter för att man gör allting så förbannat svårt för sig. Att man hela tiden fattar felaktiga beslut och rör sig långsammare än en snigel på plan och slänger bort till synes solklara poängchanser och drar på sig både tekniska och offensiva fouls och på så sätt hamnar i foulnöd. Och framförallt får man inte tillåta att något lag springer ifrån till en tjugopoängsledning i en SM-FINAL!!!
Ännu en gång vek ett idrottslag ifrån Medelpad ner sig i avgörandets stund. Ännu en gång hängdes det med huvudena och man såg inte möjligheterna utan sprang mest omkring och tyckte synd om sig själva och så¨sköt alldeles på tok för dåliga avslut ifrån trepoängslinjerna. Kjellbom, Palm och Alexander måste steppa upp ifrån första uppkast och visa tänderna och vara på bettet. Ikväll var det energiläckage och det var tröttsamt att se på skiten när allting rämnade. Peter Öqvist manade på och eldade fram gubbarna och coachade bra med ideliga timeouter. Men det hjälpte föga och bar ingen som helst frukt.
Man satt helt enkelt kvar på bussen och tog inte kampen. Det var bara bänkspelarna som Calle Arnold och Per Hultman-Boye som kan kvittera ut betyget godkänd. Varken mer eller mindre.
Nu är det upp till bevis på måndagkväll. Då vill jag se STAKE på samtliga adepter och även om man förlorar så skall man göra det med en hög heder och en jävla stolthet. Det gjorde man inte ikväll.
Dessutom tror jag det är bra om det inte blir en överdriven hausse kring det svenska laget. För är det någonting vi svenskar är duktiga på så är det att övervärdera våran egna kapacitet och KRÄVA GULD på alla stora mäterskap oavsett om det handlar om hockey eller fickpingis.
Det gäller att se helheten och att vara ödmjuk inför uppgiften. Tron på sig själv måste man givetvis ha. Men det hindrar inte att man har respekt för motståndet. Dock inte en överdriven sådan. Man måste våga blicka framåt och se möjligheterna. Grip halmstråna och se sig själva som hjältar.
Först då kan det bli en realitet.
Om man hela tiden jobbar hårdare än sitt motstånd och aldrig ger slaget förlorat förrän matchklockan ljudit klart eller den feta damen sjungigt färdigt så kan man faktiskt försätta berg.
Jag ser fram emot VM med spänd förväntan men några överdrivna krav på guld kommer jag inte ha. Det får bli en positiv överraskning i sådana fall.
Ikväll blev jag grymt besviken på Sundsvall Dragons som mer eller mindre skänkte bort segern och guldet till Solna Vikings. Visst fasiken var de bättre i allt ikväll. Men sättet man förlorar matchen på är fullständigt oacceptabelt på denna nivå. När Sveriges två bästa lag gör upp i en final får ingen av parterna uppträda på ett dylikt sätt. Det finns inga ursäkter för att man gör allting så förbannat svårt för sig. Att man hela tiden fattar felaktiga beslut och rör sig långsammare än en snigel på plan och slänger bort till synes solklara poängchanser och drar på sig både tekniska och offensiva fouls och på så sätt hamnar i foulnöd. Och framförallt får man inte tillåta att något lag springer ifrån till en tjugopoängsledning i en SM-FINAL!!!
Ännu en gång vek ett idrottslag ifrån Medelpad ner sig i avgörandets stund. Ännu en gång hängdes det med huvudena och man såg inte möjligheterna utan sprang mest omkring och tyckte synd om sig själva och så¨sköt alldeles på tok för dåliga avslut ifrån trepoängslinjerna. Kjellbom, Palm och Alexander måste steppa upp ifrån första uppkast och visa tänderna och vara på bettet. Ikväll var det energiläckage och det var tröttsamt att se på skiten när allting rämnade. Peter Öqvist manade på och eldade fram gubbarna och coachade bra med ideliga timeouter. Men det hjälpte föga och bar ingen som helst frukt.
Man satt helt enkelt kvar på bussen och tog inte kampen. Det var bara bänkspelarna som Calle Arnold och Per Hultman-Boye som kan kvittera ut betyget godkänd. Varken mer eller mindre.
Nu är det upp till bevis på måndagkväll. Då vill jag se STAKE på samtliga adepter och även om man förlorar så skall man göra det med en hög heder och en jävla stolthet. Det gjorde man inte ikväll.
Beklämmande.