Tänka sig att TIK-Bergslagen och ett helt koppel Leksandsupportrar skulle dela buss till träningsmatchen mot Sala... En härlig prövning.
Ca tio rödvita mot ett tjugotal fanatiska vitblå äntrade bussen i Köping för resan mot den kylslagna Salahallen ca åtta mil bort. Som reseledare så hade man stått hela morgonen och fixat mackor och frusit in läsk. Har väl aldrig fått så många elaka kommentarer när dom elaka Leksingarna dök upp en efter en...
- Åfan! Finns Timrå kvar? Har inte dom flyttat till Detroit? Hö, hö... - Timrå-Mora! Ha, ha, ha...
Nåja, som hårt prövad TIK-supporter så log man bara stilla och önskade LIF:arna välkommen till resan.
Bussen rullade ut ur Köping till ljudet av 23 pilsnerkapsyler som samtidigt knäpptes upp i den tropiska sommarvärmen. (Några drack Cola också)
Det blev en gemytlig resa. Hockeykunnandet var stort och det blev många disskutioner om stängda serier, Linköping som ingen tycker om, Lillstrimma, Åkerblom, spoljansson och en hel del annat hockeyrelaterat. Glada Masar och TIK-fanatiker släntrade av bussen i ett stekhett Sala. Det var som att kliva ur ett charterplan på Mallis.
Den första man mötte var Fredrik Andersson som likt en dinosarie kom klivande i full hockeyutrustning på skriskor utan skydd (!?) rakt över den stekheta asfalten flera hundra meter från hallen.
Han log försynt och skyndade vidare. Sedan höll man på att kliva över "hårde Hardy" som stod och spanade i stilfull dubbelknäppt clubblazer...
Matchen drog igång. Isen vara av bandytyp. Vattnet frös "lixom" aldrig till. Och jag tror spelare som drattade på baken fick rätt blöta byxor... Sedan var det spelarnas nummer... Vi hade väldiga snack om vem fan som var vem... Vetefan om inte spelarna bytte tröjor med varandra i bytena också... Det var mycket Joe Labero. Men Kalle Koskinen var inte nummer nio Wallin. Och Jindrich såg mycket stark och bra ut i sitt försvarsspel. Var han inte skadad inför förra året?
I övrigt så håller jag med Redax 2. Det gör jag i och för sig nästan alltid.
TIK-klacken var väl lite ringrostig, men det blev bättre och bättre... Framför allt när TIK piskade in 0-3. Då var det rätt mycket rödvitt i Sala.
I pausen så klev man ut på gräsmattorna i Sala. Det var ryskt grillparty utanför hallen. Man köpte en liten hamburgarebiljett på ett ställe och gick sedan vidare till läskkön för att slutligen byta biljetterna mot mat vid grillen. Ville man växla så ropade man på politrucken som sprang till banken i Sala centrum med pengen och lagom till hemfärd återvände med växeln.
Men det var i alla fall jättegott!
Slutresultatet blev precis som undertecknad tippat i bussen. 3-4. På hemresan var Leksingarna inte lika elaka... Dessutom så blev det faktiskt lite jubel i bussen när jag meddelade att tippsvinsten till största del ska tillfalla Timrå IK:s TIFO-grupp.
Det blev tummen upp för delad buss. Detta måste vi göra om, ropade några glada Leksingar och TIK:are när dom försvann vidare i lördagsnatten.
Blake Slåhan: Här kommer en ström av killgissningar, häng med! Till att börja med så håller jag inte helt med om att backarna var för dåligt involverade i det offensiva, jag köper att vi har/hade för få poängbackar (lyckas Freij ... | Läs mer
Tänka sig att TIK-Bergslagen och ett helt koppel Leksandsupportrar
skulle dela buss till träningsmatchen mot Sala... En härlig prövning.
Ca tio rödvita mot ett tjugotal fanatiska vitblå äntrade bussen i
Köping för resan mot den kylslagna Salahallen ca åtta mil bort.
Som reseledare så hade man stått hela morgonen och fixat mackor
och frusit in läsk. Har väl aldrig fått så många elaka kommentarer
när dom elaka Leksingarna dök upp en efter en...
- Åfan! Finns Timrå kvar? Har inte dom flyttat till Detroit? Hö, hö...
- Timrå-Mora! Ha, ha, ha...
Nåja, som hårt prövad TIK-supporter så log man bara stilla och
önskade LIF:arna välkommen till resan.
Bussen rullade ut ur Köping till ljudet av 23 pilsnerkapsyler som
samtidigt knäpptes upp i den tropiska sommarvärmen. (Några
drack Cola också)
Det blev en gemytlig resa. Hockeykunnandet var stort och det blev
många disskutioner om stängda serier, Linköping som ingen tycker
om, Lillstrimma, Åkerblom, spoljansson och en hel del annat
hockeyrelaterat. Glada Masar och TIK-fanatiker släntrade av bussen
i ett stekhett Sala. Det var som att kliva ur ett charterplan på Mallis.
Den första man mötte var Fredrik Andersson som likt en dinosarie
kom klivande i full hockeyutrustning på skriskor utan skydd (!?)
rakt över den stekheta asfalten flera hundra meter från hallen.
Han log försynt och skyndade vidare. Sedan höll man på att kliva
över "hårde Hardy" som stod och spanade i stilfull dubbelknäppt
clubblazer...
Matchen drog igång. Isen vara av bandytyp. Vattnet frös "lixom"
aldrig till. Och jag tror spelare som drattade på baken fick rätt blöta
byxor... Sedan var det spelarnas nummer... Vi hade väldiga snack
om vem fan som var vem... Vetefan om inte spelarna bytte tröjor
med varandra i bytena också... Det var mycket Joe Labero. Men
Kalle Koskinen var inte nummer nio Wallin. Och Jindrich såg mycket
stark och bra ut i sitt försvarsspel. Var han inte skadad inför förra
året?
I övrigt så håller jag med Redax 2. Det gör jag i och för sig nästan
alltid.
TIK-klacken var väl lite ringrostig, men det blev bättre och bättre...
Framför allt när TIK piskade in 0-3. Då var det rätt mycket rödvitt i
Sala.
I pausen så klev man ut på gräsmattorna i Sala. Det var ryskt
grillparty utanför hallen. Man köpte en liten hamburgarebiljett på ett
ställe och gick sedan vidare till läskkön för att slutligen byta
biljetterna mot mat vid grillen. Ville man växla så ropade man på
politrucken som sprang till banken i Sala centrum med pengen och
lagom till hemfärd återvände med växeln.
Men det var i alla fall jättegott!
Slutresultatet blev precis som undertecknad tippat i bussen. 3-4. På
hemresan var Leksingarna inte lika elaka... Dessutom så blev det
faktiskt lite jubel i bussen när jag meddelade att tippsvinsten till
största del ska tillfalla Timrå IK:s TIFO-grupp.
Det blev tummen upp för delad buss. Detta måste vi göra om,
ropade några glada Leksingar och TIK:are när dom försvann vidare
i lördagsnatten.