Det finns ju en ganska stor struktuell skillnad också mellan Sverige och Finland. I Mestis har ju i stort sett alla lag från SM-liiga ett "farmarlag", där spelarna hoppar fram och tillbaka och får nödvändig seniorerfarenhet.
I Sverige är ju de flesta allsvenska lag mer eller mindre oberoende även om man har en del samarbeten och deras ambition är ju betydligt högre än för lagen i Mestis. Där är det väl egentligen bara Vasa kvar som har någon erfarenhet från spel i högsta ligan och inte är farmarlag åt någon annan.
Utvecklingen i Sverige gör ju det rätt meningslöst för allsvenska lag, med potential, att försöka nå ES med hjälp av egna framstående juniorer. Man har ju väldigt liten möjlighet att behålla dem om man inte går upp omgående och då förlorar man ju den spelaren helt utan någon ersättning.
Man märker ju också hur kontraktsskrivandet förändrats de senaste åren. För bara några år sedan jublade sistaårsjuniorer åt ett 2-3 årskontrakt med en etablerad ES-klubb. Nu är det ju mer eller mindre kytym att de mest framstående bara skriver 1-årskontrakt, med hänvisning till affären mellan DIF och Huddinge gällande Dick Axelsson. Detta blev ju spiken i kistan för Huddinge, som är en av allsvenskans mest framstående lag genom tiderna och som lyckats med det för att de fått betalt för det som de får fram. Det incitamentet finns ju inte längre kvar...och det gör ju inte Huddinge heller eller deras idé med hockeyverksamhet.
Och det är väl lite samma för er. Om ni inte befäster eran position som topplag i ES, så lär MSP, Lander, Moe med flera spela någon annanstans snart...gratis. Och då lär ju också funderingarna komma hur man tar sig tillbaka eller hur man behåller sin ES-status. Då lär inte den egna verksamheten prioriteras. Det är kortsiktigt och ohållbart i längden om man inte har en riktigt grov pluska.
· 
Det finns ju en ganska stor struktuell skillnad också mellan Sverige och Finland. I Mestis har ju i stort sett alla lag från SM-liiga ett "farmarlag", där spelarna hoppar fram och tillbaka och får nödvändig seniorerfarenhet.
I Sverige är ju de flesta allsvenska lag mer eller mindre oberoende även om man har en del samarbeten och deras ambition är ju betydligt högre än för lagen i Mestis. Där är det väl egentligen bara Vasa kvar som har någon erfarenhet från spel i högsta ligan och inte är farmarlag åt någon annan.
Utvecklingen i Sverige gör ju det rätt meningslöst för allsvenska lag, med potential, att försöka nå ES med hjälp av egna framstående juniorer. Man har ju väldigt liten möjlighet att behålla dem om man inte går upp omgående och då förlorar man ju den spelaren helt utan någon ersättning.
Man märker ju också hur kontraktsskrivandet förändrats de senaste åren. För bara några år sedan jublade sistaårsjuniorer åt ett 2-3 årskontrakt med en etablerad ES-klubb. Nu är det ju mer eller mindre kytym att de mest framstående bara skriver 1-årskontrakt, med hänvisning till affären mellan DIF och Huddinge gällande Dick Axelsson. Detta blev ju spiken i kistan för Huddinge, som är en av allsvenskans mest framstående lag genom tiderna och som lyckats med det för att de fått betalt för det som de får fram. Det incitamentet finns ju inte längre kvar...och det gör ju inte Huddinge heller eller deras idé med hockeyverksamhet.
Och det är väl lite samma för er. Om ni inte befäster eran position som topplag i ES, så lär MSP, Lander, Moe med flera spela någon annanstans snart...gratis. Och då lär ju också funderingarna komma hur man tar sig tillbaka eller hur man behåller sin ES-status. Då lär inte den egna verksamheten prioriteras. Det är kortsiktigt och ohållbart i längden om man inte har en riktigt grov pluska.