Timrå IK

Det känns faktiskt jävligt tråkigt att tala illa om Jonte Hedström. Som bäst är han en väldig karaktärsspelare och kan få ett helt lag att resa sig. Nackdelen är ju att det är vanskligt sällan man ser honom som bäst nu för tiden. Om det sitter i huvudet eller ljumskarna vete tusan, men det var länge sedan jag blev skitglad av att se vår Jonatan kliva ut på isen.

Nej. Kan man lösa Jonte från kontraktet och på så vis frigöra lite pengar för att istället införskaffa en hyfsad tvåvägscenter så borde man för all del göra det. Det är nog bäst både för Timrå och Jonte Hedström.

Perk: Hedström är en jäkligt skön människa som säger vad han tycker och tänker. Som tar ut svängarna och vågar sticka ut hakan. Sådana kan man aldrig få för många utav. Men dessvärre lever han inte längre upp till de högt ställda förväntningarna som man har på honom ute på isen. Jag önskar honom lycka till i livet om han lämnar TIK före jul eller efter denna säsong. Jag kan bara beklaga om inte karln trivs med Challe, grabbarna och föreningen i övrigt. Men har någonting hänt så hoppas jag att han träder fram i en öppenhjärtig intervju och säger sitt innersta. Jag skulle högakta honom ännu mer ifall han checkade ut nu och lade korten på bordet. Det skulle tyda på civilkurage! Sådant uppskattar jag. Människor som rakryggat står upp! Jag gillar inte när människor smusslar med sanningen eller friserar den. Kan bara instämma i DJ Hemps resonemang och logik kring det hela. Alla är vi människor som äger rätt att må skit ibland och falla igenom. Men då måste man kunna tala om det också i ett tidigt skede så att man kan finna konstruktiva lösningar. Jag har deesvärre för egen del själv stött på många ohederliga människor i mitt liv som har förändrat personlighet under resans gång och inte uppträtt såsom jag en gång lärde känna dem. Och det är förbannat tråkigt varje gång det inträffar. Särskilt om det är människor man haft höga tankar om och litat på. Då blir man jäkligt besviken. Men även här har jag bestämt mig för att jag måste vidare. Jag får inte tappa tron på individen på ett sådant sätt att jag undviker situationer där möjligheterna att knyta nya kontakter finns. Att isolera sig är ingen lösning. Däremot har jag väl kanske blivit en aningen mer selektiv och återhållsam när jag sorterar in och ut folk ur mitt liv. Jag tänker ett varv extra innan jag gör någonting. För även om jag blickar framåt så finns ju sårskorporna ifrån gamla sår kvar som en obehaglig hinna. Man kan aldrig fullt ut eller helt och hållet glömma det förflutna.