Det roligaste är hälsningar till spelare som inte kan svenska. Då får man verkligen den där tomtebrevsvibben. Det jag vill säga är att folk kan ha ett lite mer vuxet förhållningssätt till allt detta.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
