Ålrajt. Nu har vi genomlidit en krampaktig premiär och två av de - på förhand - svettigaste bortamatcherna. Den första matchen glömmer vi. Premiär är premiär, och Brynäs är Brynäs. Sen blir det lite värre att förklara en på det stora hela fantastisk match mot ett bra Frölunda, samt en precis tvärtom-match mot ett blekt FBK.
Jag vet inte, jag. Omöjligt att avgöra var årets Timrå egentligen står någonstans. Poängutdelningen hittills skiter jag i. Det kunde, precis som påpekats, fladdrat lite marginaler åt rätt håll och bringat in ett par pinnar. Men det ändrar inte det vi bevittnat på isen.
Framförallt är man ju lite tagen av förvånande spelarinsatser. Så här långt, bör poängteras. Mattias Karlsson? Låt oss hoppas att det handlar om någon form av acklimatiseringsprocess, annars har vi jävligt oönskade bekymmer. Sonntag har förvånat i andra riktningen, vilket i o f s inte är särskilt svårt för en bänkad SSK-back. Den signaturen orsakade ju ingen kollektiv forumfeber, om man säger så. I övrigt längtar man efter Caslava. En stabil, defensiv back som förhoppningsvis levererar enligt förhoppningar sisådär 25 minuter/match sitter som en smäck.
Forwards då. Tja. Vad säger man? Corso har kvaliteter, men har näppeligen kommit till sin rätt. Han är ingen härförartyp a'la Krykov, Zäta eller för den delen Hahl. Vilket åtminstone jag hoppats på. Men nog kan han leda en leverande förstafemma om kedjekemin blir den rätta. Hynning/Pääjärvi känns dock inte som optimala parhästar. Jag vill se Pärssinen hoppa upp i hierarkin och köra med Corso.
Annars antar jag att Challe håller fast vid sina kedjor av goda anledningar. Har inte sett ngn träning, men jag föreställer mig att det där anas kvaliteter som inte kommit ut på match. Än. Ett jävligt lämpligt tillfälle för detta är i morgon. Då väntar som bekant SSK. Hualigen. Ett lag som har förmågan att få Brynäs att se ut som 80-talets CSKA-Moskva på lekhumör. Här gäller att det att mala, mala, mala. Driva upp tempot hela tiden och inte låta SSK trasa sönder.
En förlust är fanimej helt otänkbar. Det finns inte på kartan. Det får se ut hur som helst, bara man visar att man är ett bättre lag som klarar av att hålla i taktpinnen och vara herrar på isen. Inget dutt. Och inga toknaiva backstötningar i 50/50-lägen. SSK vill kontra. SSK må vara bajs, men dom vet om det. Sånt är livsfarligt.
Hursom, så här på förhand känns det som en fantastisk match. Inte ur ett hockeyperspektiv, men ur ett nervdito. Jag tog målen i arslet mot VF med stabila stönanden. Så blir det icke i morgon. En förlust, och jag kommer att spräcka blodkärl. En vinst och jag kommer att dansa på borden. Såna förutsättningar är på sätt och vis underbara.
· 
Ja vad vet jag?
Är ju bara en enkel lastbilschaufför jag ;-)