De 66:e inseglet! En ensam örnjävel prövar sina vingklippta vingar efter ovädret, det droppar rött från tallarna, det kommer en rutten stark och doftande vind från Bottenviken.
Challe pekar mot de mörka bortdragande skyarna där kornblixtarna glimmar som röda silvernålar.
Jag ser dem! Jag ser dem! Där borta på den mörka ovädershimlen. De är där allihop. Bagarn och Sanny och Snubben och alla de andra. Och den stränge Herren Döden bjuder dem alla upp till dans.
Han vill att de ska hålla varandra i händerna och så ska de träda dansen i en långan rad. Och först går den stränge Döden med lie och timglas, men Challe han slinker på sladden med sitt ständiga flöjtande. De träder bortåt och neråt i tabellen, bort från slutspel och gryning i en högtidlig dödsdans, bort mot de mörka landet (kvalserien) stenhårda, medan Zambonins spolvatten sköljer över deras nariga och väderbitna hockeyansikten, tvättar deras röda kinder från tårarnas sunkiga salt och ny is skola varda…
Challe har lyssnat till vårt ord, nu kryper han till rätta i dödens famn. Fansen ler högtidligt...
Johnny Hazard: My friend You´re back! Tyvärr alldeles för lång mellan gångerna, men nu när ångesten tar ett nytt tag i oss, så plötsligt så, smyger du in o levererar o sen tar du bakvägen ut igen. Jag säger som till min egen ångest: Välkommen tillbaka, min vän!
Här kommer min egen ode:
Svart Det är svart o mörkt Ljuset från dagen finns inte KS mörkret sveper in som ett iskallt dödsgrepp Det finns inget ljus Det finns inget ljus Jag hör sång o skratt långt långt borta Karnivaler i mörkret En dödsmässa el. nåt annat glatt, ett begravningståg närmar sig i glädjeyttringar i mörkret, det blir fest
Det är så mörkt ljuset når inte fram det var det längesen den gjorde Du ångest, du svårmod Jag är fångad i mörkret o det finns ingen, Ingen som kan hjälpa mig Örnens väg genom himlens valv finns inte Örnens stolta väg är en återvändsgränd O du mörker, du är här för att stanna O du mörker var är ljuset?
· 
· 
De 66:e inseglet!
En ensam örnjävel prövar sina vingklippta vingar efter ovädret, det droppar rött från tallarna, det kommer en rutten stark och doftande vind från Bottenviken.
Challe pekar mot de mörka bortdragande skyarna där kornblixtarna glimmar som röda silvernålar.
Jag ser dem! Jag ser dem! Där borta på den mörka ovädershimlen. De är där allihop. Bagarn och Sanny och Snubben och alla de andra. Och den stränge Herren Döden bjuder dem alla upp till dans.
Han vill att de ska hålla varandra i händerna och så ska de träda dansen i en långan rad. Och först går den stränge Döden med lie och timglas, men Challe han slinker på sladden med sitt ständiga flöjtande. De träder bortåt och neråt i tabellen, bort från slutspel och gryning i en högtidlig dödsdans, bort mot de mörka landet (kvalserien) stenhårda, medan Zambonins spolvatten sköljer över deras nariga och väderbitna hockeyansikten, tvättar deras röda kinder från tårarnas sunkiga salt och ny is skola varda…
Challe har lyssnat till vårt ord, nu kryper han till rätta i dödens famn. Fansen ler högtidligt...
Timrå
5 juni 1956
Ha en heljävlig helg alla!