Eskas: Fan, nu blir det ett sista fylleinlägg ändå. Du kan så klart ha helt rätt. Men jag tror inte det. Den hockey som Timrå spelade i dag är, egentligen, det taktiskt sett mest simpla av spel. Ligga nära motståndarna, stressa, åka skridskor som fan och våga ligga högt. Börja försvarsspelet redan i anfallszon.
Detta är ju det spel som Timrå spelat i grunden ända sedan man gick upp i elitserien. Eller, egentligen ännu tidigare, men tidvis i allsvenskan så körde man en mer snajdig hockey byggandes på individuell skicklighet. Något som gjorde att laget nästan alltid fick ut det man rent individuellt kunde kräva av spelarna, men aldrig mer än så. Först med Peos intåg blev det mer uppstyrt och lagorienterat. I a f upplever jag det så, men det är bara min egen förteckning av historien.
Timrå har absolut ett antal nya spelare. En spelaromsättning som är, potentiellt, för hög för gediget lagspel från säsongsstart till dess slut. Likväl: så som det sett ut fram tills ganska nyligen ska det absolut inte behöva vara. Nu lirar vi ett klockrent försvarsspel, trots att tre backar är borta (varav två räknades som topp 3 innan säsongen startade).
Jag tror att spelarna nu spelar ett spel som tillåter dom att tänka mindre. Köra, köra, köra. Våga stå upp och lägga press. Åka jävligt mycket skridskor. Lira iväg pucken snabbt, oavsett om det finns en adress eller inte.
Oavsett vad som är hönan, ägget och ormen kommer jag att backa upp samtliga i föreningen så länge det ser ut så här på isen. Sen om det räcker till poäng är en helt annan historia. Identitet.
Denna vurm för Edfelt är oförståelig. ”I paritet med Svensson” För det första är dom ju inte ens samma spelartyp. Sedan har Melander större potential och vi kan inte ha kvar båda. ”Svårt för juniorer att komma fram om vi ... | #Läs mer ·
· 
Du kan så klart ha helt rätt.
Men jag tror inte det. Den hockey som Timrå spelade i dag är, egentligen, det taktiskt sett mest simpla av spel. Ligga nära motståndarna, stressa, åka skridskor som fan och våga ligga högt. Börja försvarsspelet redan i anfallszon.
Detta är ju det spel som Timrå spelat i grunden ända sedan man gick upp i elitserien. Eller, egentligen ännu tidigare, men tidvis i allsvenskan så körde man en mer snajdig hockey byggandes på individuell skicklighet. Något som gjorde att laget nästan alltid fick ut det man rent individuellt kunde kräva av spelarna, men aldrig mer än så.
Först med Peos intåg blev det mer uppstyrt och lagorienterat. I a f upplever jag det så, men det är bara min egen förteckning av historien.
Timrå har absolut ett antal nya spelare. En spelaromsättning som är, potentiellt, för hög för gediget lagspel från säsongsstart till dess slut. Likväl: så som det sett ut fram tills ganska nyligen ska det absolut inte behöva vara. Nu lirar vi ett klockrent försvarsspel, trots att tre backar är borta (varav två räknades som topp 3 innan säsongen startade).
Jag tror att spelarna nu spelar ett spel som tillåter dom att tänka mindre. Köra, köra, köra. Våga stå upp och lägga press. Åka jävligt mycket skridskor. Lira iväg pucken snabbt, oavsett om det finns en adress eller inte.
Oavsett vad som är hönan, ägget och ormen kommer jag att backa upp samtliga i föreningen så länge det ser ut så här på isen.
Sen om det räcker till poäng är en helt annan historia.
Identitet.