Timrå IK

sargad: nej, fast ska du producera i en extremt defensiv och icke-spelförande miljö måste du vara offensiv spets själv. Dvs kunna skapa mycket ur lite. Det kan - iaf så här långt - enbart Jonte.

Man kan kolla på en snubbe som Heikky och tycka att "han skjuter ju mycket, det är orimligt med så låg skottprocent så det bör lossna". Det är lite ett tankefel. Du behöver inte vara en superskytt för att göra många mål. Spela i en offensiv miljö, i en kedja med mycket offensiv speltid eller i ett kontringsinriktat lag, och du kommer att få klara målchanser och göra en del lätta mål (var på rätt ställe med klubban i isen). Då får du en trevligare skottprocent.

Att värva brunkare, ha en låg andel spelskickliga backar samt spela en extremt försvarsinriktad hockey är en mördare vad gäller offensiv kapacitet. Antalet skott på mål är ointressant. Väldigt många tas från dålig vinkel, med fri sikt, för klent eller så tvehågset att målvakten är perfekt positionerad.

Vi kan så klart förvänta oss mer av, framförallt, Wedda. Han är i grunden urtypen för en spelare som själv kan skapa chanser och producera. Till skillnad från i princip samtliga forwards utom Jonte. EP? För vek. Han bryter i princip aldrig mönstret och skapar på egen hand. Borde aldrig vara förstecenter i min bok.

Övriga forwards lider rätt hårt av spelsystem och, inte minst, avsaknaden av offensivt skickliga centrar. Westy är ett skämt på det området. Eriksson kan utveckla den delen av spelet, men han känns extremt mycket som en typisk tredje-/fjärdecenter. Lander är inte samma spelare som han var 22/23. Tyvärr.

Hönan och ägget. Vi kanske inte kan få ut mer av det här laget (även om Heikky och Wedda rimligen bör börja producera mål på iaf över-Strömberg-nivå), och då faller väl bygget tillbaka på Nubben. Som funderar på att ersätta Jonte med två mindre offensivt skickliga spelare nästa säsong...brrrrr.

angeroath: jo, jag är inne på det också och därmed lite kluven. Den här defensiven blir supermysig om vi tar oss till slutspel.
Men, vi ska ta oss dit också. Vilket jag är tveksam till efter matcherna mot Leksand och Malmö, där vi ser så totalt megaimpotenta och vilsna ut offensivt trots oerhört svagt motstånd.

Känslan är som sagt survival-mode, ungefär som att TS tänker att Timrå är SHL:s Nybro som ska gneta sig kvar i ligan. Där är vi inte, än. Ekonomiskt ja, men kvalitetsmässigt nej.
Men hela föreningen verkar ha samma inställning. Knylan utryckte det utmärkt i senaste poddavsnittet. Mössan i hand, glada att få vara med. Vi är små och det kommer vi alltid förbli.

Jämfört med ifjol är det noll drag runt Timrå. Svårt att locka publik, sponsorer, lågt intresse från media (undantaget negativa skriverier relaterade till ekonomi och/eller klubbledning), extremt lågt underhållningsvärde för icke-timråiter.
Ollonet var en charlatan, men han hade iaf visioner och han visste hur man sålde in dom. Spelare ville hit.
Nu gnetar vi på, nöjda att få delta. Misstänker att Nubben lär mötas av mindre entusiasm när han ringer inför nästa säsong. Detta även om Genborg, Eriksson och Freij är bra reklam.

Men, byta med Djurgården? På många sätt ja. Hade älskat om vi kommit in som nykomlingar på samma sätt 2021. Framåtlutade, uppkäftiga och opålitliga. Men: det är en nykomling. Undviker dom kval (vilket dom gör) är det succé.
Vi är inne på vår femte säsong nu, och bör vara helt inne i kostymen. Det visar vi genom att vara mindre, fegare och gråare än någonsin. Deprimerande.

Känslan nu är att vi lever på lånad tid. Vi hänger inte med övriga klubbar ekonomiskt, våra (dyra) återvändare blir äldre och mer tandlösa, Nubben letar nästa Johan Andersson och strösslar 3-årskontrakt på brunkare med poängmakarallergi. Oerhört oinspirerande.

Ska vi åka ur SHL kan vi ändå göra det med stil. Eller, iaf genom att spela hockey i båda riktningarna.