Den ljudvolym som Järnkaminerna stundtals uppnår i Globen just nu är det absolut sjukaste jag sett på en svensk hockeyarena. Det saknar motstycke. Det mullrar. Det dånar.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
