Bragd-Birger: Oh baby, kan du inte sluta vara anonym så vi kan ses och ta en lunch eller något, jag tror vi skulle ha en del att prata om och nicka instämmande till varandra åsikter.
Men en sak till, det här med tillväxt. Hela begreppet klubbdirektör är förförande. Är du direktör måste du bygga imperium. Klubbar ökar på antalet anställda utanför isen hela tiden. Vissa drar in kronor som kocken och biljettanterna. Andra är nice-to-have som heltidsanställda målvaktstränare, heltidsanställda ungdomsansvariga, marknadsekonomer, informationsansvariga och you name it. Om man tar Färjestad som erbjuder heltidsanställningar till alla som har 200+ matcher i klubben kan man lätt få en ganska stor kostym utanför isen. Jag gillar att man gasar, att man satsar där man kan lyfta och förbättra och få avkastning. Men då måste man även kunna bromsa och effektivisera när det går tyngre. Gamla stormålskyttar, vad fan kan de om sånt? Har man tre konferensvärdinnor och efterfrågan (eller i alla fall betalningsviljan) från företagen att käka pytt, dricka stor stark, lyssna på tränarord och kolla hockey för 1000 spänn kuvertet sjunker till typ 500, då kanske man måste spara in en värdinnetjänst eller ladda spelarbussen med fulöl från Puttgarden. Hur är det med kostnadskontrollen i den gamla folkrörelsen Svensk Ishockey? Är det lättare att fantisera om Red Bull-pengar än att anpassa kostymen?
El Maco: Haha. Jag är som en Cyrano de Bergerac under din balkong, viskandes förföriska och snärtiga mastodontinlägg. Låt oss synas och gravskåla under lämplig stockholmsmatch. Ligan dör, och vi med den. Eller nåt.
I övrigt nickar jag tebaks. Lättare var ordet, sa Loob.
Denna vurm för Edfelt är oförståelig. ”I paritet med Svensson” För det första är dom ju inte ens samma spelartyp. Sedan har Melander större potential och vi kan inte ha kvar båda. ”Svårt för juniorer att komma fram om vi ... | #Läs mer ·
· · 
Bragd-Birger: Oh baby, kan du inte sluta vara anonym så vi kan ses och ta en lunch eller något, jag tror vi skulle ha en del att prata om och nicka instämmande till varandra åsikter.
Men en sak till, det här med tillväxt. Hela begreppet klubbdirektör är förförande. Är du direktör måste du bygga imperium. Klubbar ökar på antalet anställda utanför isen hela tiden. Vissa drar in kronor som kocken och biljettanterna. Andra är nice-to-have som heltidsanställda målvaktstränare, heltidsanställda ungdomsansvariga, marknadsekonomer, informationsansvariga och you name it. Om man tar Färjestad som erbjuder heltidsanställningar till alla som har 200+ matcher i klubben kan man lätt få en ganska stor kostym utanför isen. Jag gillar att man gasar, att man satsar där man kan lyfta och förbättra och få avkastning. Men då måste man även kunna bromsa och effektivisera när det går tyngre. Gamla stormålskyttar, vad fan kan de om sånt? Har man tre konferensvärdinnor och efterfrågan (eller i alla fall betalningsviljan) från företagen att käka pytt, dricka stor stark, lyssna på tränarord och kolla hockey för 1000 spänn kuvertet sjunker till typ 500, då kanske man måste spara in en värdinnetjänst eller ladda spelarbussen med fulöl från Puttgarden. Hur är det med kostnadskontrollen i den gamla folkrörelsen Svensk Ishockey? Är det lättare att fantisera om Red Bull-pengar än att anpassa kostymen?