40 sekunder från helvetet i går... Då slog Timo till med ett välförtjänt mål och allting svängde till vår fördel. Visst såg förlängningen ut att sluta i moll men Röymarks flytmål på första straffen såg till att man fick känna den där obeskrivliga glädjen över en knapp vinst. I ett derby dessutom.
Med 50 sekunder kvar beslöt jag mig för att gå till bussen då jag inte ville vara med om MoDo-fans som pekar finger och skriker jävel när matchen är slut. Tio sekunder senare, efter att inte ha hittat någon utgång, utbrast jublet från vår sektion och genast var man tillbaka på läktaren igen.
När så "Åke" räddade straff för tredje gången var det i stället vi som fick peka finger och skrika jävel åt MoDo-klacken. Ombytta roller. Glädjen och skadeglädjen var total. Hockey är en underbar sport.
Hemresan blev rätt festlig även om jag dessvärre råkade välja en buss med nästan bara obekanta ansikten. Chansade fel på Navet helt enkelt. Men skit samma. Vi vann matchen och kunde skråla Timrå-sånger under resan söderut genom det kolsvarta ångermanländska landskapet...
· 
· 
