Det som kommer rädda oss iår, precis som senast vi spelade KS är att vi har en chef i Anton Lander som inte kommer tillåta att hans lag åker ur innan det är dags för honom att ta farväl för NHL. Precis som en viss Zetterberg bar oss fram senast.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
