Johnny Bravo: Fruktansvärt trist och livlös hockey. Det slog mig just att jag aldrig skulle vara avundsjuk på en fbk-supporter. Om man förväntar sig att ta sm-guld varje år så har ju den där kärleken för sporten redan dött ut. Det är ingen prestige att ta guld i FBK's färger, det finns ingen ohejdbar glädje i deras ansikten.
Känslan av att något omöjligt precis hänt, kommer aldrig kunna skådas hos någon som bär deras färger.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
Känslan av att något omöjligt precis hänt, kommer aldrig kunna skådas hos någon som bär deras färger.