livet som timråit har sina stunder, det här är en av dem, oavsett hur det slutar ikväll- se till att njuta. förr man anar står den rödvita ångesten på farstun och vill komma in.
pefr: njuta gör man eventuellt efter slutsignal! Innan dess så sitter man med en konstant känsla i kroppen som är någon slags kombination av skitnödighet, orgasm och smärtan som är ekvivalent med ett pungslag.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
