Jag undrar hur Timrå-spelarna mår idag? Trivs de med sig själva? Eller skvallrade de tomma blickarna efter matchen om ett stort mörker, en stor tom sal, en skam.
Hur länge lyckades spelarna vila i sin spegelbild igår kväll? Två sekunder? En halv?
Det finns en tomhet som är reserverad för fega lismare, för folk som har chansen att göra gott, som har den chansen tusen gånger, men sopar den under mattan. Det är en rätt besvärlig och väldigt obehaglig tomhet. Den tomheten antar jag att Timrå rörde sig i natt.
Jag är måhända en dålig förlorare men det skiter jag i.
Jag hoppas dom kände efter i går kväll. De där vingslagen under ögonlocken strax före man ska somna. Där bor det en del sanning. Bara dom i den nattliga ensamheten vet svaret på frågan: Vek Timrå ner sig? Och den kanske viktigaste frågan: Skäms ni?
Gör dom det finns det hopp. Annars blir tomheten och mörkret deras värld.
Skammen i deras hjärtan blir deras privata mardröm.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
Eller skvallrade de tomma blickarna efter matchen om ett stort mörker, en stor tom sal, en skam.
Hur länge lyckades spelarna vila i sin spegelbild igår kväll?
Två sekunder? En halv?
Det finns en tomhet som är reserverad för fega lismare, för folk som har chansen att göra gott, som har den chansen tusen gånger, men sopar den under mattan.
Det är en rätt besvärlig och väldigt obehaglig tomhet.
Den tomheten antar jag att Timrå rörde sig i natt.
Jag är måhända en dålig förlorare men det skiter jag i.
Jag hoppas dom kände efter i går kväll.
De där vingslagen under ögonlocken strax före man ska somna. Där bor det en del sanning.
Bara dom i den nattliga ensamheten vet svaret på frågan:
Vek Timrå ner sig?
Och den kanske viktigaste frågan: Skäms ni?
Gör dom det finns det hopp. Annars blir tomheten och mörkret deras värld.
Skammen i deras hjärtan blir deras privata mardröm.