Bragd-Birger:
"Jag skulle vilja se något lika analt i Timrås anfallsspel."
Jag tycker vi sett nog med det bakåtsträvande spelet so far.....
Bragd-Birger: Ett bra ex. är ju TIK:s 3-1 mål mot LHC.
Erövrad puck i mittzon. Robinson driver in pucken o går på slagskott.
Jonte o Rodda går på mål.
Retur från målvakten rakt ut o öppen kasse för Rodda.
Så simpelt. Så vackert.
GILLA HOCKEYSNACK
MOBILT
· 
söder över: Håller med om kladdet och kortpassningarna i anfallszon. Det funkar bra om man har en tanke med det, platsväxlingar och folk som söker lediga ytor inåt i plan. Timrå har inte det. Man lägger all kraft på att bara hålla pucken i anfallszon, med pass upp till back efter sargen, backen lägger ner i rundeln, timråspelare tar pucken bakom mål, lägger tebaks i rundeln, timråspelare kommer och byter av, lägger pucken tebaks i rundeln...osv.
Man lägger offensiv energi på helt fel saker. Skulle vara intressant att kolla genom alla mål (går ju hyfsat fort) och se hur dom kommit till. Antalet man fixat genom 30 sekunders uppmjukande sarggnugg gissar jag är tämligen få.
Den gamle gladfotbollstränaren Drillo hade ju sin omställningsregel. Hans analys visade att dom flesta mål gjordes efter typ 3 passningar inom laget efter erövrad boll. Höll man i bollen längre än typ en halvminut var det bättre att ge bort bollen till motståndaren och sikta på att erövra den och kontra igen.
Jag skulle vilja se något lika analt i Timrås anfallsspel. Förbud mot alibi-lall längs sargen. Snabbaste vägen till avslut, annars kan man lika gärna slå pucken bakom mål och ställa upp igen. Trianglar behöver man inte bara använda i försvarsspelet. Man kan göra det också i anfall. In med backen i banan när pucken kommer till forward längst upp i anfallszon så att han är beredd att ta passen och skjuta. Redan när pucken går upp där ska forwarden som myser bakom mål in FRAMFÖR (= det område varifrån man vanligen gör mål) och skymma, styra och vara beredd på retur.