Jag tänker inte skylla på någon. Vi hade ett tillräckligt bra lag för att klara kvalserien men det gjorde vi inte inte. Mitt hockeyhjärta har långsamt dött ju längre jag tittat på Timrå IK för hockeyn man har spelat har inte varit signifikativt med det jag älskar med sporten. Högsta serien har ändå lockat men nu ryker vi och det finns en uns i mig som känner ångestframkallad lättnad. Båten sjönk till slut. Vi hade vår "run" och nu är den över. Nu kan man på något sätt börja fungera som en normal människa igen.
Vissa skyller på folk som borde betala tillbaka oss pengar, vissa tycker att det är fusk att Leksand går upp med deras vidriga ekonomiska situation. Vissa kanske tycker att det är trist att vi, än en gång, har skador på nyckelspelare men vafan...sen när blev livet rättvist?
Nu blir det till att släppa allt vad svensk elithockey betyder och börja följa världens bästa hockeyliga istället. På ett sätt kan det bli skönt att slippa se liket "Timrå IK" sprattla, som det gjort de senaste fem åren. Det har varit en plåga, det har gått ut över allt annat socialt liv jag upplevt under tiden.
Vissa av er kanske slår er för bröstet och säger "visst fan kommer jag att följa TIK i div.1" och det kommer jag med att göra. Men jag beundrar er som behåller samma glöd för TIK för det kan inte jag göra. De få ord som jag vill beskriva uttåget på är "skandalöst" och "äcklande": Mer skit än så vill jag inte kasta för en dag som denna finns bara sorg.
En era är över. Vi gjorde aldrig några större rubriker, vi bråkade aldrig på riktigt med dom stora. Däremot tycker jag inte att man ska skämmas för vi gjorde ett jävulskt intryck på svensk hockey. Ett tag var vi de som levde om mest, de som var jobbigast att möta. Idag dör vi och alla dör en dag. Det ska man inte skämmas för.
Vi dör, precis som Mora och SSK men till skillnad motför dessa pissklubbar så var vi ändå med som en maktfaktor ett tag. Ta med er det eller vad fan ni vill, själv tänker jag inte ta med mig något speciellt. De goda minnena finns kvar.
· 
· 
Jag tänker inte skylla på någon. Vi hade ett tillräckligt bra lag för att klara kvalserien men det gjorde vi inte inte. Mitt hockeyhjärta har långsamt dött ju längre jag tittat på Timrå IK för hockeyn man har spelat har inte varit signifikativt med det jag älskar med sporten. Högsta serien har ändå lockat men nu ryker vi och det finns en uns i mig som känner ångestframkallad lättnad. Båten sjönk till slut. Vi hade vår "run" och nu är den över. Nu kan man på något sätt börja fungera som en normal människa igen.
Vissa skyller på folk som borde betala tillbaka oss pengar, vissa tycker att det är fusk att Leksand går upp med deras vidriga ekonomiska situation. Vissa kanske tycker att det är trist att vi, än en gång, har skador på nyckelspelare men vafan...sen när blev livet rättvist?
Nu blir det till att släppa allt vad svensk elithockey betyder och börja följa världens bästa hockeyliga istället. På ett sätt kan det bli skönt att slippa se liket "Timrå IK" sprattla, som det gjort de senaste fem åren. Det har varit en plåga, det har gått ut över allt annat socialt liv jag upplevt under tiden.
Vissa av er kanske slår er för bröstet och säger "visst fan kommer jag att följa TIK i div.1" och det kommer jag med att göra. Men jag beundrar er som behåller samma glöd för TIK för det kan inte jag göra. De få ord som jag vill beskriva uttåget på är "skandalöst" och "äcklande": Mer skit än så vill jag inte kasta för en dag som denna finns bara sorg.
En era är över. Vi gjorde aldrig några större rubriker, vi bråkade aldrig på riktigt med dom stora. Däremot tycker jag inte att man ska skämmas för vi gjorde ett jävulskt intryck på svensk hockey. Ett tag var vi de som levde om mest, de som var jobbigast att möta. Idag dör vi och alla dör en dag. Det ska man inte skämmas för.
Vi dör, precis som Mora och SSK men till skillnad motför dessa pissklubbar så var vi ändå med som en maktfaktor ett tag. Ta med er det eller vad fan ni vill, själv tänker jag inte ta med mig något speciellt. De goda minnena finns kvar.