Ikväll är man där. Jag ser mest det här besöket i att ta farväl av Timrå IK i ES. Finns inget bättre att ta farväl i EON där allt startade för 13 år sen.
En evighet och ett andetag.
Jag har övervägt mycket om jag ska gå på matchen ikväll och svaret är JA. Until I die I gonna be there. Into the bitter End.
Jag har en stark kärlek som för tillfället är obesvarad. Men man överger inte sin stora kärlek om hon så ligger på dödsbädden. Då är man där som ett stöd tills hoppet är ute. Tror ingen skulle svika sin kärlek om så vore fallet.
Så är det för mig nu.... bokstavligt i livet och tyvärr oxå för Timrå IK.
Jag bär på en dubbel sorg för tillfället men även i de mörkaste tider så finns det alltid ljus. Jag vägrar att inte stå där på barrikaderna en kväll som denna.
Stod jag där när vi gick upp....ska jag baske mig stå där när vi åker ur!
Hahl Bundy: September 2000, vi hade i hemmapremiären slagit regerande mästarna Djurgården eftermål i sudden av Z:a. Jag stod på ståplats, den nu 13-årige sonen sov i bärselen på min mage, med feta hörlurar runt huvudet. Rörde inte en min när jag skrek i eufori vid avgörandet. Dagen efter skrev riksmedia lyriska artiklar om att det var som om pucken var glad över att hockeyn äntligen hittat hem. Hem till Timrå.
Matchen efter, borta mot Brynäs. I lokalpressen skrev man bl.a att Huss vet hur Brynäs skall tas. Tydligen nådde han inte riktigt fram med den kunskapen, det blev torsk med 0-5. Men vad gjorde väl det? Jag minns att jag tog det lite med en axelryckning. Tänkte att det är så här det är, vi leker med de stora grabbarna i fuckin' elitserien. Vi lär bara få ett år. Men vi får i alla fall det, efter den 18-åriga Golgatavandringen där jag så många gånger nästan gav upp (men aldrig gjorde det) så fick jag till slut uppleva mitt kära Timrå i elitserien. Om så bara för en säsong.
En säsong har nu blivit 13. Grabben är 13 som sagt, finnig, 180 cm och med sprucken målbrottsröst. Och fortfarande lika ointresserad av hockey. Bara datorer där. Så ikväll blir han hemma. Hemma när Timrås öde kanske beseglas, när elitseriesagan kanske är all för den här gången.
· 
Ikväll är man där. Jag ser mest det här besöket i att ta farväl av Timrå IK i ES.
Finns inget bättre att ta farväl i EON där allt startade för 13 år sen.
En evighet och ett andetag.
Jag har övervägt mycket om jag ska gå på matchen ikväll och svaret är JA.
Until I die I gonna be there. Into the bitter End.
Jag har en stark kärlek som för tillfället är obesvarad.
Men man överger inte sin stora kärlek om hon så ligger på dödsbädden.
Då är man där som ett stöd tills hoppet är ute. Tror ingen skulle svika sin kärlek om så vore fallet.
Så är det för mig nu.... bokstavligt i livet och tyvärr oxå för Timrå IK.
Jag bär på en dubbel sorg för tillfället men även i de mörkaste tider så finns det alltid ljus.
Jag vägrar att inte stå där på barrikaderna en kväll som denna.
Stod jag där när vi gick upp....ska jag baske mig stå där när vi åker ur!
Redigerad kommentar