Timrå IK

sargad: Fast för att från min sida avsluta diskussionen vill jag bara tydliggöra att jag också tycker att hans insatser i Timrå från slutet av 90-talet och början av 00-talet närmast är omätbara. Samt att det under LO-säsongen var en ynnest att njuta av hans tjänster igen.

Det jag menar är att utöver det tycker jag inte att han visat prov på nåt jättestort, bultande Timråhjärta direkt. Jag tror inte att det är hans personlighet heller och att det är just det som tagit honom dit han är idag. Klubbkänsla är sekundärt för honom. Precis som för de flesta riktigt, riktigt stora spelarna (Zlatan t.ex). De är till syvende och sist individualister med fokus på den egna karriären. Och som hockeyspelare innebär det att vara en lysande lagspelare i den klubb man f.n representerar. Z:a är alltid superproffsig och lojal mot sin arbetsgivare och sina kollegor.

Men jag tror inte att man ska blanda ihop det med klubbhjärta. Det är för mig nåt helt annat.

mikenomad: du, mina tår klarar tramp från ett fredagsfyllo. Jag fattar, han sviker för att han spelar i NHL. Jag känner honom inte och det gör inte du heller men jag har träffat honom för inte allt för många år sedan och då var det inget fel på hans glöd för Timrås öde. Han har så klart plats för både NSK, TIK och rödvingarna i hockeyhjärtat utan att jag har problem med just omtanke om lilla Njurunda för det. Vad är konflikten där? Äh, du gnäller på allt och alla och allt är värdelöst nästan jämt. Så såklart att den bäste spelaren som förknippas med vår klubb egentligen inte är något att glädjas över och egentligen inte ens håller på oss.... Tröttsamt att leva supporterlivet så.

För att det kommer att ge Er ett rikare liv...