LHC är som ett punkterat cykeldäck,de går att cykla ett tag i början men eftersom luften försvinner ju sladdrigar och pösigare går det efter ett tag är det omöjligt att ta sej framåt.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
