Timrå IK

jå1: Så är det. Det här laget består av ett gäng spelare, utvecklingsbara, som inte riktigt är "där" i sin karriär. Många gånger krävs det inte så mycket för att klättra över tröskeln, problemet verkar vara att vi inte riktigt har en spelare som kan övertyga dessa "på-tröskeln-spelare". Jag specialstuderade vår maestro på isen i afton och följde vår premiärspelande junior Elias. Det fanns spelare som klappade Elias på skydden efter varje byte, varje insats, medan vår hänförare verkade ha mer fokus på sin egna insats. Jag säger inte att det var så men känslan fanns där.
Tror inte ett dugg på ett tränarbyte. Jag tycker laget spelar på toppen av sin förmåga. MEN: vi saknar spelare som L E D E R laget till vinster. Och där verkar vi inte vara ännu. Kanske har vi inte sett botten av denna misär. Vi måste kanske ännu längre ner i skiten för att återigen växa till ett lag som börjar klättringen, får med sig supportrar, har vind i seglen?!
Jag vet inte...

Däremot vet jag att antalet livlinor är slut. Nu måste föreningen lära sig att stå på egna ben. Det går inte att köpa sig framgång. Mödosamt men nödvändigt. Jag inser att jag måste sluta tro på SHL inför varje säsong.