Utan att ha sett mer än att fort-som-fan-gå-in-och-kolla-varje-mål-på-cmore-kolla så blir jag ändå storligen imponerad. 0-1 relativt snabbt hemma mot ett tippat topplag har på senare år inte slutat mer än hedersam torsk/max kryss. Underläge har ofta känts väldigt tungt, detta säger jag utan att ha mer än magkänsla på fötterna.
Nu roddar vi hem en trea av detta, vilket kittlar. Fyra mål mot ett lag som innan matchen släppt till fem på fyra matcher. Jag vill ändå mena att det kittlat mer än brukligt nu såhär i början av grundserien. Det är något annorlunda vi ställer på isen, något okänt. En brokig skara stor talang blandat med ett sargat gammalt gäng som genomlidit såväl EP/JD-eufori som Pantern hemma hösten 2015 inför 300 fysiska åskådare. Det är mycket spännande detta, vad man kan göra av några som lirat samma spel i flera år utan att skörda några större resultat kombinerat med invärvad kompetens från högre nivå vars spets ligger i att spela det spel vi förgäves försökt med. Detta med en målvaktssida av yttersta klass.
· 
Herr Andersson lyckas med det som Herr Forsberg misslyckades med....
Det går illa i Västervik!