Alltså, det här är fan inte kul. 1 timme drygt till match, och jag är på riktigt spyfärdig. Sm-slutspel, kvalserie i all ära...plötsligt en walk-in-the-park. Kan inte ens kalla det nervositet. Det här är faen ett kliniskt tillstånd.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
Syns på andra sidan pöjkar och töser.