Det är nåt oemotståndligt nördigt med just smeknamnen. Lite som min salig fars tvångsmässiga, krystade "pappavitsar". Så töntigt usla att de blev roliga...
Nisse1: Det är väl för fan inget konstigt med att han skrattar till, han lär nog ha tänkt att fan så kass jag är och istället för brinna av fullständigt så döljer han det i form av ett flin.
Nä fan, jag tycker Emil ska ringa dig och ... | Läs mer
Känns dock som en generationsgrej. tror ingen av mina vänner kallas vid sitt förnamn längre, kanske därför jag uppskattar det mer :)