ernie eagle: Ja, det var några trevliga år där nere på Ringvägen. Hennes käk var fantastiskt. Absoluta favoriten minns jag var hennespannkakor...
Jag var ju där när Anders W fortfarande bodde hemma och han är ju några år äldre. Jag minns att vi dagbarn (småbarn i jämförelse) ofta sprang upp för den där smala trappan och ville leka på hans rum. Inte alltid så populärt, vi var nog ganska störiga, eftersom det nästan bara var grabbar där då och lekarna gick vilt till, kan jag säga... Klätterträdet minns jag. Den där slänten bakom huset, gjorde sig perfekt på vintern, när det var dags för snöbollskrig. Det blev en ointaglig fästning som ALLA ville åt. Snöbollarna ven kring öronen och det slutade ofta med att nån låg och grinade efter att ha fått en ispärla i plytet... Vad pasade då bättre än att få komma in i värmen till lite hembakta bulla roch mjölk.... Det är kärlek det!
Det blev samma (tråkiga) utveckling för mig när jag slutat där. Man kunde möta henne på Vivsta med en ny uppsättning ungar, men man förmådde sig inte att hälsa. Nu är det min mamma som pratar med henne, därför har jag också lite koll vart hon bor...
Minns att det var fler hockeyspelare som bodde däromkring Ringvägen. Osäker på vilka dock. Kjell Dahlin tror jag men har för mig att det var fler...
{Lars Marklund är hemma i Boviken och laddar om, efter en omtumlande säsong i SHL-laget Timrå. För tillsammans med nye huvudtränaren Olli Jokinen tog laget flera steg, men avslutningen blev dock turbulent med dubbla kontraktsbrytningar ... | Läs mer
Jag var ju där när Anders W fortfarande bodde hemma och han är ju några år äldre. Jag minns att vi dagbarn (småbarn i jämförelse) ofta sprang upp för den där smala trappan och ville leka på hans rum. Inte alltid så populärt, vi var nog ganska störiga, eftersom det nästan bara var grabbar där då och lekarna gick vilt till, kan jag säga... Klätterträdet minns jag. Den där slänten bakom huset, gjorde sig perfekt på vintern, när det var dags för snöbollskrig. Det blev en ointaglig fästning som ALLA ville åt. Snöbollarna ven kring öronen och det slutade ofta med att nån låg och grinade efter att ha fått en ispärla i plytet... Vad pasade då bättre än att få komma in i värmen till lite hembakta bulla roch mjölk.... Det är kärlek det!
Det blev samma (tråkiga) utveckling för mig när jag slutat där. Man kunde möta henne på Vivsta med en ny uppsättning ungar, men man förmådde sig inte att hälsa. Nu är det min mamma som pratar med henne, därför har jag också lite koll vart hon bor...
Minns att det var fler hockeyspelare som bodde däromkring Ringvägen. Osäker på vilka dock. Kjell Dahlin tror jag men har för mig att det var fler...
Svunna tider, härliga tider...