En tredjedel av serien är avklarad, elva pinnar på kontot. Vi möter ett DIF som ur ett statistiskt hänseende faktiskt varit ännu sämre än oss, borträknat det allra viktigaste: poängutdelningen. Där är torsken hemma mot dem den absolut dyraste faktorn i sammanhanget. Den matchen borde vi ha vunnit. Men totalt så har båda lagen faktiskt tagit några pinnar fler än de borde ha plockat ihop, vilket inte är annat än illavarslande med tanke på rådande tabelläge. Enligt Better Than a Monkeys expected goals-sammanställningar (xG) 'borde' DIF ha plockat åtta pinnar såhär långt, vi nio. Ska vi börja lyfta våra siffror måste i huvudsak målvaktsspelet och det sätt vi tar oss till farliga skottlägen upp.
DIF får tillbaka skadade spelare och får ett enormt tillskott i Eklund. Vi får in Didrik Strömberg i laget (får vi hoppas), den tilltänkta försvarsgeneralen på förhand. Hade vi inlett säsongen starkare med honom i laget? Ingen aning, men med tanke på de barnsjukdomar vi dragits med defensivt så är just hans egenskaper något vi saknat. Framförallt under de första åtta-tio matcherna. Nu går det inte att säga annat än att vi mönstrar en backuppställning av rejäl SHL-klass med tanke på de steg FW/Skägget också tagit. Det gäller bara att få allt att samverka till att bli ett effektivt försvarsspel också.
Ska jag fästa ett hopp till någonting så är det att JJs form under de tre matcherna innan uppehållet pekade tydligt uppåt och fick sedan krönas med vinsten mot Brynäs. Vi KAN ha hittat något mer vägvinnande där, i och med att vi för första gången på hela säsongen verkligen fick känna på hur det är att ha en målvakt som håller oss kvar i matchen på allvar. Samtidigt som vi mötte ett lag som släppte till lägen själva, vilket vi till slut lyckades utnyttja. Högst oklar värdemätare, men det viktigaste var att vi bara släppte in en kasse i den matchen. Kan vi hitta ett samspel i försvaret där man kan lita på målvakten, ge honom fri sikt och vara stenhårda på returerna så kanske målvakternas siffror slutar blinka knallröda framgent också, det är fullständigt livsnödvändigt. Just det där med att freda egen kasse och returtagning bör och ska vara Diddes paradgren.
Vi får börja där, beta av match för match och hoppas på att forwards återfått känseln i handlederna efter det här uppehållet och islossningen mot BIF. Nu har våra gamla HA-stjärnor fått smaka på detta i 17 matcher och förhoppningsvis har man enats om att det är rent ohållbart att få ut så ofantligt lite. Spelare som Lundin, Lööke, Lodin är irrationella spelare som sprutat in poäng på HA-nivå, men det har varit för enkelt att försvara sig mot dem såhär långt. Mycket utifrån att självförtroendet dippat och att de fått tunnelseende. Vi kan definitivt sätta tryck i offensiv zon, men vi tar oss dit för sällan och hamnar alldeles för enkelt på utsidan. Någon måste gå i bräschen där och vi måste få några enkla mål med oss.
Hoppet inför imorgon: Djurgården MÅSTE börja prestera nu. Det är dom som har hemmaplan. Vi får fokusera på vårat, lösa varje situation och utnyttja deras otroligt pressade läge. DIF borta på Hovet brukar nio av tio säsonger vara en närmast hopplös uppgift, men i år är dom i tydlig gungning.
Knylan: ja Hovet är väl en riktig piss arena för oss rent statistiskt. Tacka vet jag när Stockholms lagen lirade i Globen. Fast det var ju å andra sidan i mitten av 00-talet då vi hade vår "storhetstid".
· · 
· 
En tredjedel av serien är avklarad, elva pinnar på kontot. Vi möter ett DIF som ur ett statistiskt hänseende faktiskt varit ännu sämre än oss, borträknat det allra viktigaste: poängutdelningen. Där är torsken hemma mot dem den absolut dyraste faktorn i sammanhanget. Den matchen borde vi ha vunnit. Men totalt så har båda lagen faktiskt tagit några pinnar fler än de borde ha plockat ihop, vilket inte är annat än illavarslande med tanke på rådande tabelläge. Enligt Better Than a Monkeys expected goals-sammanställningar (xG) 'borde' DIF ha plockat åtta pinnar såhär långt, vi nio. Ska vi börja lyfta våra siffror måste i huvudsak målvaktsspelet och det sätt vi tar oss till farliga skottlägen upp.
DIF får tillbaka skadade spelare och får ett enormt tillskott i Eklund. Vi får in Didrik Strömberg i laget (får vi hoppas), den tilltänkta försvarsgeneralen på förhand. Hade vi inlett säsongen starkare med honom i laget? Ingen aning, men med tanke på de barnsjukdomar vi dragits med defensivt så är just hans egenskaper något vi saknat. Framförallt under de första åtta-tio matcherna. Nu går det inte att säga annat än att vi mönstrar en backuppställning av rejäl SHL-klass med tanke på de steg FW/Skägget också tagit. Det gäller bara att få allt att samverka till att bli ett effektivt försvarsspel också.
Ska jag fästa ett hopp till någonting så är det att JJs form under de tre matcherna innan uppehållet pekade tydligt uppåt och fick sedan krönas med vinsten mot Brynäs. Vi KAN ha hittat något mer vägvinnande där, i och med att vi för första gången på hela säsongen verkligen fick känna på hur det är att ha en målvakt som håller oss kvar i matchen på allvar. Samtidigt som vi mötte ett lag som släppte till lägen själva, vilket vi till slut lyckades utnyttja. Högst oklar värdemätare, men det viktigaste var att vi bara släppte in en kasse i den matchen. Kan vi hitta ett samspel i försvaret där man kan lita på målvakten, ge honom fri sikt och vara stenhårda på returerna så kanske målvakternas siffror slutar blinka knallröda framgent också, det är fullständigt livsnödvändigt. Just det där med att freda egen kasse och returtagning bör och ska vara Diddes paradgren.
Vi får börja där, beta av match för match och hoppas på att forwards återfått känseln i handlederna efter det här uppehållet och islossningen mot BIF. Nu har våra gamla HA-stjärnor fått smaka på detta i 17 matcher och förhoppningsvis har man enats om att det är rent ohållbart att få ut så ofantligt lite. Spelare som Lundin, Lööke, Lodin är irrationella spelare som sprutat in poäng på HA-nivå, men det har varit för enkelt att försvara sig mot dem såhär långt. Mycket utifrån att självförtroendet dippat och att de fått tunnelseende. Vi kan definitivt sätta tryck i offensiv zon, men vi tar oss dit för sällan och hamnar alldeles för enkelt på utsidan. Någon måste gå i bräschen där och vi måste få några enkla mål med oss.
Hoppet inför imorgon: Djurgården MÅSTE börja prestera nu. Det är dom som har hemmaplan. Vi får fokusera på vårat, lösa varje situation och utnyttja deras otroligt pressade läge. DIF borta på Hovet brukar nio av tio säsonger vara en närmast hopplös uppgift, men i år är dom i tydlig gungning.