Timrå IK

Idag har jag för ovanlighetens skull (ironi) varit negativ och gnällig i mina inlägg.

Mappe eller vem det var reagerade och bad mig sluta med det. Andra ber mig sluta supa vilket gör lite ont när jag är nykterist i det närmsta… kan vara norra Europas största konsument av mineralvatten och kaffe…

Men jag tar till mig att jag är svamlig och jobbig att läsa inlägg av titt som tätt…

Jag är sjukt besatt av att skriva affekt här i forumet och det blir nog lätt att uppfatta som att man sitter och yrar…

Jag utnyttjar det här forumet som någon form av terapi. Här spyr jag ut mitt missnöje och öser ut min kärlek när det är vad som trycker på.

Jag ser inget som jag uppfattar som värt att ösa kärlek över runt Timrå nu förutom kärleken till klubben/laget i sig, alltså dressen…

Det suger just nu att det inte händer ett skit som är positivt…

Inget blir bättre med tiden…

Inget får laget att utvecklas positivt på isen…

Handlingsförlamningen stryper det här sakta men säkert…

Senast vi var upp och lekte slagpåse i SHL var jag mer passiv. Jag såg inte så många matcher och hade mycket annat för mig.

Nu lever jag väldigt begränsat med jobb hemifrån och obefintligt socialt umgänge för att inte bidra till smittspridning så det blev naturligt att göda hockeyfokuset.

Nu börjar jag fundera på om inte en distansutbildning hade varit en bättre plan…

Menmen!

Sorry om jag är jobbig! Förlåt om jag svarar aggressivt ibland när någon klankar på mig!

Och tack för att ni finns här ändå och ger forumet liv!