mikenomad: Jag brukar lova mig själv, dyrt och heligt, att inte se en matchjävel till när hockeymörkret är som tätast. En gång gav jag t o m dottern datorn med inlogg och instruerade henne att gömma den och att inte under NÅGRA SOM HELST omständigheter ge den till mig mellan kl 19 och 21.30. 18.55 hovrade jag utanför hennes dörr som en tjackabstinensig Crille P. 19.15 hotades det med indraget lördagsgodis om hon inte "slutade tramsa och langa hit datorjäveln". Inte mitt stoltaste ögonblick som förälder.
Jag skriver det mesta i affekt, och där och då menar jag precis vad jag känner. När det går dåligt blir det mest neggo. Och då är det alltsom oftast rena ångestfestivalen här inne. Det jag kan önska i dom lägena är väl att folk som inte själva har pekfingrarna i falsettläge och ser mer nyktert på situationen kan gå in och skriva loss lite. El Knylo brukar vara bra på det, men jag misstänker att han är en av dom som lessnat när det spårat som mest. Tyvärr. Jag tror många av oss koleriker mest uttrycker någon form av skrik på hjälp.
Sen är det dock ett oskick med folk som uppmanar andra att bojkotta matcher osv. Där går väl min gräns (tror jag, vågar inte kolla min historik från den här säsongens all-time-low-moments). Helt kontraproduktivt och något som typ FBK:are får ägna sig åt.
Men, som sagt. Vissa skriver bara när det går dåligt, andra skriver bara när det går bra. Och sen är vi ett stort gäng vindflöjlar däremellan. Känns som en rätt rimlig hockeypubliksfördelning.
Bragd-Birger: Själv har jag valt att inte vara härinne under match och skriva. Dels skriver jag i affekt när det går dåligt... fingrarna går bananas i hyperfart med direktkanal till hjärtat utan att passera gå dvs hjärnan. Dels mår mitt psyke ännu sämre när jag ser o läser ännu mer affekt inlägg som ibland når det mest absurda nivåer. Nä, jag ska hålla HS under stränga tyglar. När det gäller att se hockey så fick jag utskällning av kärestan i samband med 2-2 målet mot Skellefteå då primalskriket nådde nya oanade nivåer för att sen vid 3-2 få det otroligt bastanta köttberget att flyga upp ur soffan o skrika ännu värre o dessutom lyckas slå ner taklampan. Nä jag ligger inte på plus... utan jag ska citat: NU FÅR DU GE DIG! SKA DET VARA SÅ HÄR SÅ KAN DU BASKE MIG BO, SOVA O ÄTA I KÄLLAREN RESTEN AV ÅRET! FÖRBASKADE GUBB%@%#^#^&!
· 
18.55 hovrade jag utanför hennes dörr som en tjackabstinensig Crille P. 19.15 hotades det med indraget lördagsgodis om hon inte "slutade tramsa och langa hit datorjäveln".
Inte mitt stoltaste ögonblick som förälder.
Jag skriver det mesta i affekt, och där och då menar jag precis vad jag känner. När det går dåligt blir det mest neggo. Och då är det alltsom oftast rena ångestfestivalen här inne. Det jag kan önska i dom lägena är väl att folk som inte själva har pekfingrarna i falsettläge och ser mer nyktert på situationen kan gå in och skriva loss lite. El Knylo brukar vara bra på det, men jag misstänker att han är en av dom som lessnat när det spårat som mest.
Tyvärr. Jag tror många av oss koleriker mest uttrycker någon form av skrik på hjälp.
Sen är det dock ett oskick med folk som uppmanar andra att bojkotta matcher osv. Där går väl min gräns (tror jag, vågar inte kolla min historik från den här säsongens all-time-low-moments). Helt kontraproduktivt och något som typ FBK:are får ägna sig åt.
Men, som sagt. Vissa skriver bara när det går dåligt, andra skriver bara när det går bra. Och sen är vi ett stort gäng vindflöjlar däremellan. Känns som en rätt rimlig hockeypubliksfördelning.