Smetovish: Bra där. Då har du så smått börjat fatta vad det är att vara Timråit. Att aldrig vinna något, att i bästa fall få delta. Orkar du det? Har du öht en möjlighet att i n t e orka det? Lyckliga du isf. Själv fastnade jag säsongen 81/82 under matchen mot Löven. Vi åkte ur den säsongen, Pekka, Bulla och grabbarna. Den matchen var i början av säsongen, både vi och Löven låg i topp i elitserien. 10000 på plats (japp, nästan bara ståplats). Vi torskade med 0-10. Farsan vägrade lämna, jag gick under läktarna och led. Hur faan kunde man fastna?? Man är sjuk
Olli Nomadinen : haha ja man beter sig som en narkoman, man vill sluta men det går inte. Du som många andra i denna bok har starkt psyke. Jag har inte hängt med lika länge men följt Timrå sedan 1999. Var väl det som fick mig att fastna antar jag, kom in i precis rätt tidpunkt. Så allt detta blev lite glorifierat. Men man köpte ju grisen i säcken. Det har man insett med åren.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
