Timrå IK

Cobbel: Trettio matcher har gått och tabellen har börjat sätta sig. Timrå IK är ett mittenlag och presterar som ett mittenlag. Segrar mot lag som Färjestad, Växjö och Skellefteå varvas med förluster mot Malmö och Modo. Jämnheten saknas. Det är höga berg och djupa dalar.

Det knorras bland fansen. Förståeligt. På papperet är Timrå starkare än på mycket länge och inför säsongen var förhoppningarna högt ställda. Nu är säsongen visserligen inte över och än kan mycket hända, men min magkänsla är att Timrå kommer hamna på play in-plats. Ett steg bakåt jämfört med fjolåret.

Något som slår mig är hur få spelare som glimrat till under säsongen. Egentligen är det bara Simon Forsmark som överträffat förväntningarna, även om också Oliver Johansson och Noel Edfeldt förtjänar beröm för sina prestationer.

I övrigt verkar temat vara "det minsta man kan begära". De bärande spelarna har fått sin släng av sleven. Välförtjänt, bör tilläggas. I besvikelse är det lätt att plocka fram sågen. Med lite distans vill jag hävda att ingen av stjärnorna varit direkt dålig. Men ingen kan anses ha presterat bra. Åtminstone inte genomgående, även om Emil Pettersson och Robin Hanzl haft bra stunder och Anton Wedin bör bedömas utifrån sin skadehistorik.

Någonting kan inte stå rätt till. Det är inte möjligt att i stort sett samtliga spelare i ett lag kan ha ett mellanår samtidigt. Sedan vad förklaringen är kan jag bara spekulera om. Men jag kan i varje fall konstatera att "seriens bästa målvaktspar" inte levt upp till förväntningarna. Att defensiven varit för snäll, framförallt framför eget mål. Att offensiven varit trubbig och att spelet över hela banan saknat intensitet.

Som sagt, säsongen är inte slut, men just nu är intrycket mediokert. Förändring väntar. Nästa säsong. Men vad blir av den här säsongen?