Struntade faktiskt, för första gången på God-knows-how-long, i matchen i torsdags. Trodde inte ett ögonblick på seger, och en snegel per period bekräftade förhudskänslan. Och den är väl ungefär densamma idag. Men nu ska jag kolla, iaf från start. Ser det förjävligt ut lär jag göra mitt psykiska välbefinnande en tjänst och stänga av.
Börjar lite...inte ge upp, men komma till någon form av acceptans inför sakernas tillstånd.
- Vi har inte en SHL-mässig ekonomi. Tre viktiga spelare försvinner i en månad, Wedda skadad (räknar iskallt med resten av säsongen tills annat meddelas), men vi har ingen möjlighet att täcka upp för det. Riktigt brunt.
- Vi har haft otroligt dålig träff på våra värvningar, och dom sämsta värvningarna sitter på treårskontrakt. Mörkbrunt.
- Vår hemvändarspets blir mindre och mindre värda sin stora del av lönekakan (Jonte undantagen). EP är verkligen ingen förstecenter, Lander bör inte vara mer än tredje. Wedda ser (såg) ut att ha åldrats 3 år på en sommar. Brunt, going mot svart.
- Vi kastar bort pengar på fjärdekedjan. Går nog att hitta minst 20 billiga HA-spelare som hade kunnat ersätta Pääjärvi utan att det innebar en försvagning. Westy borde inte spela där, men den offensiva potentialen han värvades för finns helt uppenbarligen inte. Obegriplig Kapanen-etsättare. Gubbtröttbrunt.
- Klubben andas 2001. Nubben tillbaka (vilket man så klart var oerhört tacksam för på kort sikt i våras), och just nu misstänker man ju kraftigt att det kommer att fortsätta att rulla på så. Vilket gör mig livrädd. Hjälte, väst-i-taket, och allt det där, men...förihelvete. Att det dessutom ryktas att Forsmark fått ett nytt kontrakt bekräftar bara bilden. Vi måste ta nästa jävla steg. Nostalgibrunt.
Osv. Jag kommer ta säsongen som den kommer. Händer inget dramatiskt åker vi givetvis ur, förhoppningsvis inte i år men inom ett par år. Då är det så. Sen kan vi hoppas på någon form av vitamininjektion i föreningen som tar oss upp igen.
