Haha, sicken tråd. Skönt att se hur idrotten förbrödrar och utmynnar i kramkalas. På tal om modoiter, det sägs att fjällämmeln går att reta upp så mycket att den får en hjärtattack och dör. Bonuslikhet: dom är bara riktigt många sisådär vart tionde år.
I övrigt känns det som en ynnest att få följa Den Stora Hemkomsten från första parkett. Alla dom här larger-than-life-snubbarna som, trots att dom spelat i NHL, egentligen aldrig riktigt lämnat Modo. Som ringt varandra tre, fyra gånger per dygn bara för att gemensamt fantisera om den dag då dom åter ska spela samman. Som febrar för bygden, tapetserar sina vardagsrum med övikskartor och börjar gråta nostalgiskt när någon busvisslar efter en taxi.
Och nu är dom här! Foppa, Näslund, Sundström, Sedinarna, han vahetere trojalirarn...en veritabel godispåse för den kräsne hockeygommen. Särskilt kul är det att kedjan med de tre förstnämnda är återupplivad. Här kan man verkligen snacka om nostalgi kombinerad med klubbkänsla. Modo kallar, vi kommer. Precis som vi alltid sagt och lovat. Lite förmögenhetsskatt? Inga problem, man kan icke tjäna både Gud och Mammon. Man blir fanimej gråtmild.
Hade egentligen velat skriva mycket mer, men jag känner liksom...snörvel. Det är poesi.
· 
På tal om modoiter, det sägs att fjällämmeln går att reta upp så mycket att den får en hjärtattack och dör. Bonuslikhet: dom är bara riktigt många sisådär vart tionde år.
I övrigt känns det som en ynnest att få följa Den Stora Hemkomsten från första parkett. Alla dom här larger-than-life-snubbarna som, trots att dom spelat i NHL, egentligen aldrig riktigt lämnat Modo. Som ringt varandra tre, fyra gånger per dygn bara för att gemensamt fantisera om den dag då dom åter ska spela samman. Som febrar för bygden, tapetserar sina vardagsrum med övikskartor och börjar gråta nostalgiskt när någon busvisslar efter en taxi.
Och nu är dom här! Foppa, Näslund, Sundström, Sedinarna, han vahetere trojalirarn...en veritabel godispåse för den kräsne hockeygommen. Särskilt kul är det att kedjan med de tre förstnämnda är återupplivad. Här kan man verkligen snacka om nostalgi kombinerad med klubbkänsla. Modo kallar, vi kommer. Precis som vi alltid sagt och lovat. Lite förmögenhetsskatt? Inga problem, man kan icke tjäna både Gud och Mammon.
Man blir fanimej gråtmild.
Hade egentligen velat skriva mycket mer, men jag känner liksom...snörvel. Det är poesi.