Timrå IK är som en svindlande berg och dalbana... Jag minns sjuttiotalet. Blöta lovikkavantar, spräckt varmkorv och Timrå IK som hade Pekka i mål, Håkan Pettersson och alla legendariska myter om "Lillstrimma" som levde sitt eget liv i skuggan av CCCP som vann allt. Matchuren var mekaniska och ibland sprängde man grindar redan då.
Jag var ingen hängiven supporter, men Timrå IK var ett klassiskt hockeylag som spelade i isstadion som en tio-tolvåring upplevde som gigantisk. Bobby Hull och Bobby Orr var "coola" spelare som man ville vara när vi lirade spontanhockey på iskalla uteisar. I NHL fanns det hårdingar som lirade utan hjälm! Nu ska man ha frigolitskal på huvudet när man cyklar enligt socialstyrelsen. Cykelhjälm fanns inte ens på kartan när man drog runt på sin choppercykel med växellåda på ramen eller satt inbäddad i ryafällen på en Puch Dakota.
Sedan kom dekadensen och solnedgången på åttiotalet. Carltex, Nynäs, BP, Esso... Inte bara Timrå hade problem med sina varumärken. "Att vara eller inte vara".
Men så, längst ner i dalen, då vänder det. Nittiotalet var en ständig resa uppåt... Arboga, Kumla, Tranås, Huddinge, Västerås, Nyköping... Löpsedlar, glädjetårar, Hennrik Zetterberg, Elitserien! 18 jävla år!
Kvalspel, slutspel... Ny hall! Arena! Och fortfarande surströmmingsreklam! Timrå IK går på vatten.
Sug i Er! Nu skrivs ett nytt kapitel i klassiska Timrå IK:s historia... NHL-strejken får media att likna Timrå IK med Toronto! Det är ganska stort. När man ser Canada-tv köra ett inslag från "the swedish elitserien" så ser man att våra sjuttiotalsinfluenser inte är helt borta... Arenor och NHL-inpiration har inte lyckats döda vår genuina kultur. (Bedöva örnen) Det som händer i Timrå IK i dag, det kommer det att skrivas historiska skrönor om långt framöver.
Timrå IK är ett lag. Timrå IK ger hockeyhjärta ett "face". Här spelar man inte bara för pengar, här spelar man för laget.
Jag gillar när spelare kommer hit och säger att våra (vi) supportrar hörs mer än 20 000 pers i NHL...
Det är nästan så man är lite ovan att vara en så glad TIK-are...
Lös biljett på årets nöjesatraktion. Timrå IK tar dig till nya höjder!
Matchuren var mekaniska och ibland sprängde man grindar redan då.
Jag var ingen hängiven supporter, men Timrå IK var ett klassiskt hockeylag som spelade i isstadion som en tio-tolvåring upplevde som gigantisk. Bobby Hull och Bobby Orr var "coola" spelare som man ville vara när vi lirade spontanhockey på iskalla uteisar. I NHL fanns det hårdingar som lirade utan hjälm! Nu ska man ha frigolitskal på huvudet när man cyklar enligt socialstyrelsen. Cykelhjälm fanns inte ens på kartan när man drog runt på sin choppercykel med växellåda på ramen eller satt inbäddad i ryafällen på en Puch Dakota.
Sedan kom dekadensen och solnedgången på åttiotalet. Carltex, Nynäs, BP, Esso... Inte bara Timrå hade problem med sina varumärken. "Att vara eller inte vara".
Men så, längst ner i dalen, då vänder det. Nittiotalet var en ständig resa uppåt... Arboga, Kumla, Tranås, Huddinge, Västerås, Nyköping... Löpsedlar, glädjetårar, Hennrik Zetterberg, Elitserien! 18 jävla år!
Kvalspel, slutspel... Ny hall! Arena! Och fortfarande surströmmingsreklam! Timrå IK går på vatten.
Sug i Er! Nu skrivs ett nytt kapitel i klassiska Timrå IK:s historia... NHL-strejken får media att likna Timrå IK med Toronto! Det är ganska stort. När man ser Canada-tv köra ett inslag från "the swedish elitserien" så ser man att våra sjuttiotalsinfluenser inte är helt borta... Arenor och NHL-inpiration har inte lyckats döda vår genuina kultur. (Bedöva örnen) Det som händer i Timrå IK i dag, det kommer det att skrivas historiska skrönor om långt framöver.
Timrå IK är ett lag. Timrå IK ger hockeyhjärta ett "face". Här spelar man inte bara för pengar, här spelar man för laget.
Jag gillar när spelare kommer hit och säger att våra (vi) supportrar hörs mer än 20 000 pers i NHL...
Det är nästan så man är lite ovan att vara en så glad TIK-are...
Lös biljett på årets nöjesatraktion. Timrå IK tar dig till nya höjder!