Knylan: Självklart har "Nubben" en vågmästarroll i denna dans med svåra steg. Och naturligtvis kommer karln att få höra ett par minst sagt väl valda ord om det går åt h-e?
Med all rätt! Jag skiter fullständigt i hur många tekniska spelare vi har i truppen. Visst är det vackert med poetiska spelare alá Micke Lind och Henrik Zetterberg. Men jag vill inte ha några jävla pragmatiker i Timrås ledning som sätter ideologin framför resultaten. Hellre mer fult och poäng än vackert och mindre bra.
Nu menar jag inte att vi behöver halshugga våra motståndare. Men det skall göra jävligt ont att möta Timrå. Och jag har en förkärlek till grovjobbare och slitvargar.
Stefan Pöllä hade beundransvärd inställning till det här med hockey. Han bet ihop och gnällde sällan eller aldrig och var alltid lojal mot laget. Han fick sällan eller aldrig några rubriker och han fick utstå mkt skit från det sk "läktarproffsen" som inte såg helheten och linjerna i spelet.
Folk har en egendomlig förmåga att bara se målen och poängen. Man måste ju också ta hänsyn till vad det är bra på för någonting och vilken roll de blivit tilldelad.
Tyvärr så blev inte Pölläs sejour i Timrå vad han hade tänkt sig, då skadorna spökade i alltför hög grad. Men klaga det gjorde han aldrig Pöllä.
Ständigt ett leende på läpparna trots en djävulsk värk och minimalt med istid. Precis som Freddan Andersson.
Få såg någonting stort i "Freddan". Men han var ovärderlig skulle jag vilja påstå med sin inställning och i sin roll som peptalker.
Det är tjuriga vinnare jag vill ha ute på isen och i båset. Som trots motgångar och bedrövelser, knyter näven och visar lite jävlaranamma och ger sig den på att det skall kriga tills de kan krama ur sina matchtröjor som dryper av svett.
Man skall helt fucking slut i kropp och själ efter en träning och match när bär den rödvita mundering.
Hellre frisk upp i knoppen men kanske inte fullt lika känsliga hanleder, än känsliga handleder men helt död i huvudet!
Med all rätt! Jag skiter fullständigt i hur många tekniska spelare vi har i truppen. Visst är det vackert med poetiska spelare alá Micke Lind och Henrik Zetterberg. Men jag vill inte ha några jävla pragmatiker i Timrås ledning som sätter ideologin framför resultaten. Hellre mer fult och poäng än vackert och mindre bra.
Nu menar jag inte att vi behöver halshugga våra motståndare. Men det skall göra jävligt ont att möta Timrå. Och jag har en förkärlek till grovjobbare och slitvargar.
Stefan Pöllä hade beundransvärd inställning till det här med hockey. Han bet ihop och gnällde sällan eller aldrig och var alltid lojal mot laget. Han fick sällan eller aldrig några rubriker och han fick utstå mkt skit från det sk "läktarproffsen" som inte såg helheten och linjerna i spelet.
Folk har en egendomlig förmåga att bara se målen och poängen. Man måste ju också ta hänsyn till vad det är bra på för någonting och vilken roll de blivit tilldelad.
Tyvärr så blev inte Pölläs sejour i Timrå vad han hade tänkt sig, då skadorna spökade i alltför hög grad. Men klaga det gjorde han aldrig Pöllä.
Ständigt ett leende på läpparna trots en djävulsk värk och minimalt med istid. Precis som Freddan Andersson.
Få såg någonting stort i "Freddan". Men han var ovärderlig skulle jag vilja påstå med sin inställning och i sin roll som peptalker.
Det är tjuriga vinnare jag vill ha ute på isen och i båset. Som trots motgångar och bedrövelser, knyter näven och visar lite jävlaranamma och ger sig den på att det skall kriga tills de kan krama ur sina matchtröjor som dryper av svett.
Man skall helt fucking slut i kropp och själ efter en träning och match när bär den rödvita mundering.
Hellre frisk upp i knoppen men kanske inte fullt lika känsliga hanleder, än känsliga handleder men helt död i huvudet!
ALLTID RÖTT, ALLTIDF RÄTT ;)